Min älskade hund har fått somna in - klarar inte sorgen

Du har förlorat en familjemedlem så klart kommer du sörja... Det finns så många minnen och stunder om dagen där saknaden blir så oerhört påtaglig...

Tyvärr är sanningen att det kommer att bli bättre med tiden... och även om ingen kan ersätta din vän så kommer det komma en dag när du funderar på att köpa en nu hund... som kommer blir lika älskad som din förra...

Styrkekramar 

Fultjuter som en unge medan jag skriver

Beklagar av hela mitt hjärta ts

Det gör så fruktansvärt ont att förlora sin älskade vän

Fick avliva min tös 2017 och jag saknar henne så fruktansvärt fortfarande.

Vi har en ny vovve som vi älskar minst lika mycket men min fina tös kommer alltid vara saknad. Hon var väldigt speciell och helt och hållet mattes tös

När hon dog sa jag aldrig aldrig mer och det tog nästan ett år innan jag ens ville tänka på att skaffa en ny men det blev för tomt utan

Ge dig själv tid att sörja, försök tänka på allt fint ni haft och vilket kärleksfullt liv din vovve har haft.

Finns inget jag kan säga som gör det lättare men vill i alla fall skicka en kram

Tusen tack för era värmande ord - det betyder mycket i sorgen <3

Hjälp????jag känner att sorgen tar över mitt liv totalt . Känner ingen som helst mening att gå upp på morgonen - ingen som buffar med sin nos för att få en smakbit av frukostmackan, ingen som vill ligga och mysa en stund på morgonen innan vi går ut en härlig promenad.

Chocken har nog lagt sig nu och jag inser att min älskade hund är borta för alltid,

Jag vet ärligt inte hur jag ska klara av detta. Hela min själ och hjärta är förvridna av smärta . Jag vill bara skrika, gråta, bara försvinna för alltid för det här gör så jäkla ont.

Älskar dig så mycket lille Ludde - min kärlek och allra bästa vän<3

Usch vad jobbigt. Beklagar sorgen. Har du någon där eller är du ensam? Du skrev att du vet att "vi" tog rätt beslut. Om du är ensam, kontakta någon om du har som kan finnas där och krama om, lyssna och ja, bara finnas där. 
Försök se till att du får mat och sömn även om du inte känner vanliga signaler, helst också lite dagsljus. Kan tänka att promenad utan Ludde är för jobbigt, men bara att stå en stund utanför huset eller åtminstone sitta nära det fönster där det är som ljusast. *kram till dig*

Tack för dina stöttande ord. Har två vuxna barn som var med vid Luddes sista farväl. Men nu är det som om jag bara vill putta bort alla andra - vara själv i min sorg och smärta. Gör tvärtemot alla läkande saker du säger. Och vet inte hur jag ska förmå mig att komma upp till ytan. Har bara legat under täcket hela dagen och känns som livet helt tappat mening.

Ludde var mitt allt, min själ och stora kärlek.

Förlorade också en älskad vän i onsdags. Hon kom in i vårt liv som en glad ettåring, i februari hade hon fyllt 11. Allt skedde helt oplanerat, hon föll ihop efter en promenad, och kom inte upp samt var så gott som inte kontaktbar. 

Åkte i illfart till veterinär som där konstaterade att hennes hjärta inte klarade mer, och jag fick ringa in min man från jobbet och vi lät henne somna in. 

Jag har accepterat att hon är borta, men jisses vad det slår en i magen flera gånger om dagen. Och hela onsdagen bara utspelar sig om och om igen i huvudet på mig. 

Vte inte riktigt vad jag kan säga till dig, mer än jag förstår hur du känner dig, jag förstår din tomhet. Det viktiga är nog att uppehålla sig, och kanske tom se sig om efter en ny kompis. Ingen kan ta den andres plats, men det kan hjälpa till att fylla tomrummet. Men vet egentligen inte hur man ska ta sig vidare, förutom att man gör det. Förlorade min häst som jag haft sedan 2006 för ett år sedan också, pga ålderdom. Men har en ny nu, hon kan aldrig ta hans plats, men hon fyller ut lite av tomrummet han lämnade efter sig. 

Nu har jag en hund till, som vi haft i 3 år, men det är fortfarande obeskrivligt tomt utan den äldre. Det är två helt olika hundar, olika raser, olika drag. 

Men......;( gör mig så ont att höra om din hund. Beklagar verkligen. Kan inte föreställa mig vilken chock det måste ha varit. Nu har ert lilla hjärta det bra iaf <3. Kanske leker hon nu tillsammans med min lille Ludde - han var glad för små damer.

Det gör så oerhört ont att förlora ett älskat djur och beklagar att du även mist din häst - ett djur som man liksom en hund kommer väldigt nära. Har även förlorat två katter detta året och har inga djur kvar. Det är inget fulländat liv och hem utan djur;(

Det underlättar nog som du säger om man fortfarande har djur omkring sig eller på sikt skaffar en liten lurvis igen<3

Det värmer mitt hjärta att du har en vovsing kvar och att en ny häst fått komma in i ditt liv. Som du säger ett annat djur kan aldrig ta den plats som de vi förlorat. De kan däremot hjälpa till att fylla det tomrum man känner och bli en egen högt älskad individ.

Ska försöka ta en dag i sänder men just nu känns det som om hjärtat ska sprängas och tårarna aldrig ska ta slut. Kärleken till ett djur och all den kärlek vi får tillbaka är oslagbar.

Önskar dig lycka till med dina djur och en stor styrkekram

Gå till vårdcentralen!
Du kan få hjälp med din sorg hos terapeut. Doktorn kan ge dig remiss Det kan kännas fånigt att söka vård för att man sörjer sitt djur, men kom ihåg att sorgen är densamma oavsett vilken familjemedlem du förlorat. 
läs mer om terapi här:
www.1177.se/Skane/behandling--hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/psykoterapi-och-psykologisk-behandling/ 
Det är akut för dig nu.  Du behöver prata med någon som vet  hur man bemöter människor i sorg.
Vi andra som har djur förstår dig så väl. Var inte rädd att ta kontakt med vården, det är sånt här de är till för (bl.a.)

Förstår dig fullt ut. Min bästa vän (hund) somnade in för ett halvår sedan och jag har fler hundar, men ingen som honom. Skaffade honom efter en skiljsmässa och han var på allvar skälet att jag klarade av hela processen. Hade inte mycket ork för umgänge och var sjukskriven i samma veva pga jag fick en allvarlig sjukdom, så han var den enda jag orkade med, kändes som vi hade en så unik connection som jag aldrig upplevt med ett djur.

Tack för er omtanke och beklagar även din hunds bortgång - de är ju ens allt ??????????

Har nu fått hjälp av en psykolog som hjälpt mig i mitt sorgearbete -tack för att du hjälpte mig i rätt riktning ????????

Ps. Förstår inte varför det blir frågetecken ist för hjärtan i texten ?

Hur går det för dig nu? Jag delar liknande sorgeupplevelser efter min hund dog dagarna före jul. Tillvaron har helt tappat mening.