Bryr ni er om vad folk tycker och tänker om er?

Nej, det är jag inte. Så länge jag själv tycker att jag uppför mig som man ska, både på jobbet och privat, så bryr jag mig inte. Jag behöver inte vara omtyckt av alla, så länge folk behandlar mig med respekt. Och det blir jag.

Jag älskar den som älskar mig och resten bryr jag inte om .

Jag bryr mig om vad för mig viktiga människor tycker om mig, i övrigt inte alls. 

Det är inget jag tänker på, men självklart vill jag uppfattas som en bra människa. Jag känner att jag kan vara mig själv, jag får i mitt jobb ofta positiv feedback för hur jag är som person så jag känner mig trygg i det. Om någon tycker något negativt så är det inget som berör mig såvida det inte är konstruktivt.

Jag tycker att det är jobbigt att umgås med osäkra människor som hela tiden tänker på vad andra ska tycka. Det verkar väldigt jobbigt.

På mitt jobb vill jag förstås att de ska tycka att jag är bra på mina arbetsuppgifter och att de ska be mig om hjälp med sådant som är mitt uppdrag. Där vore det trist om folk struntade i att gå via mig, när de ska, för att de tycker att jag inte uppfyller förväntan.
Däremot, vad gäller personlighet osv så bryr jag mig inte om vad folk tänker. Jag är trevlig, öppen, lätt att prata med osv. Om någon inte gillar det så får det vara så. 

Ja det gör jag väldigt mycket. Jag försöker vara en genuin människa som är den jag är. Om människor reagerar negativt på det så känner jag det. Inte så att jag faller samman för det - jag har en trygghet i mina nära och kära som är min styrka. 

Jag ägnar faktiskt ganska mycket energi åt att vinna över människor som är negativa i mitt liv. Tex är jag skicklig på att dra fram tjuriga busschaufförer och kassörskor ur sina skal. Visst skulle det vara skönt att inte behöva bry sig och vara lite mer tjockhudad, men jag tycker samtidigt att sprida lite mer kärlek och vänlighet är bra i det stora hela. Våga bry er!

Nejnej. Jag vet att folk uppfattar mig som konstig, för att jag är konstig.

Sen vad de tycker om mig är väl deras ensak. Jag försöker vara snäll och förstående mot alla jag möter, och har väldigt lätt för att tycka om andra. Ägnar väldigt lite tid och energi åt att fundera över hur jag uppfattas, däremot går mer åt till att se till så andra verkar må bra.

Nej, det gör jag inte.

I vissa fall och andra inte. Om jag tycker om någon så vill jag att den ska gilla mig, men ogillar jag någon så bryr jag mig inte.

Jag bryr mig vad min sambos vänner och familj tycker och tänker om mig och jag bryr mig även vad mina tycker, men jag bryr mig inte om vad utomstående tycker.

Ved "folk" tycker om mig struntar jag fullkomligt i. Vad mina nära och kära tycker om mig finner jag viktigt.

Jag har blivit rätt mobbad, så ja - jag tänker ofta på det..

Jag håller med föregående att om man är medveten hur man själv beter sig så bryr man sig inte huruvida vad dem tycker om en. Jag är konstig, introvert, ful oftast och tråkig. Men jag trivs med mig själv och det är viktigast.

Helt opåverkad är jag inte iaf.

Jag bryr mig så lite att jag börjar tro att det är något fel på mig. Låt mig utveckla; jag vet att jag är hygglig, reko och alltid trevlig mot alla och gillar någon mig inte ändå så känns det som att det inte är mitt fel. Dessutom kan man inte gillas av alla och det är ok. Så länge jag vet att jag har uppfört mig bra så rör det mig inte i ryggen vad andra tycker om mig.

Klokt och starkt av dig! Ska försöka att anamma samma inställning. Inspirerande.