Min son bor på ett gruppboende. Sedan han flyttade dit har han ökad 20 kg i vikt och hans fixa idéer har bekräftas och blivit värre. Känner en frustration över att inte bara kunna vara förälder. Måste lägga mig i och hålla koll på vad som händer och hur man hanterar hans handikapp. Men det är inte alltid populärt att som förälder ha åsikter. Det borde vara så att man såg föräldrar som en resurs istället för ett hinder. Det vore bra att få andras åsikter om detta.
Skulle väl tro att det beror på.. ifall du ser utifrån hans perspektiv eller enbart utifrån ditt egna? Menar, vet ju inte vad saken handlar om.. men som exempel.. har han blivit religiös o säger att Gud finns, medans du menar att detta är en fix idé o att Gud inte finns? Vem avgör vad som är rätt eller fel egentligen i vad du anser är dåligt? Du liksom vi alla andra vet inte ens hur och varför vi existerar.. så vem är du att lägga dig i sålänge han inte allvarligt akut skadar sig själv ?
Klart du ska gå in och ifrågasätta varför han gått upp 20 kg. Det kan du absolut göra utan att det ses som konstigt.
Hör om det är boendets rutiner som är problemet eller om det är att sonen går själv och äter i skåpen. Diskutera så hittar ni problemet och då en lösning.
Inget konstigt alls.
Samarbetet med föräldrarna är otroligt viktigt för det är Ni som känner er son och det är ni som vet om alla problem som finns och som uppstått under åren. Er information är ovärdelig.
Ge inte upp och känn er aldrig dumma för att ni lägger er i.
Detta gäller även hur de fixa ideerna bemöts.
Sådana har ju en tendens att öka markant om de får "spela fritt" så återigen.
Berätta hur ni gjort för att hjälpa er son att hålla hans fixaideer i schack eller minska.
Det hjälper personalen, kanske att de ska på kurs i ämnet också.