Sambon vägrar städa

Ja, kasta ut honom. Förstår ditt dilemma, förhoppningsvis skärper han sig när han inser att du verkligen menar allvar och skärper sig en gång för alla, annars kan det lika gärna vara för då kommer han ändå aldrig att ändra på sig.

Det är lätt att bli förslappad när man inte har tillräckligt stor sysselsättning, så jag kan förstå att soffan kallar (och även att det är sjukt provocerande) för det blir en ond cirkel. Desto mindre du gör, desto mindre lust har du att göra saker. När man ändå är igång med en massa annat kan man göra hushållssysslorna av bara farten.

Ett annat alternativ är att slänga allt han lämnar framme. Blir han av med kläder och andra prylar i snabb takt lär han sig nog att tänka efter en gång före innan han gör det igen.

Hej alla,

Skriver här för att jag behöver råd..

jag varit tillsammans med min sambo i över 3 år. Jag älskar honom otroligt mycket och känner att han är min soulmate. MEN han vägrar att hjälpas åt med hushållssysslor och det gör att jag har börjat tvivla på mina känslor. Jag känner att han tar mig för givet. Vi har testat städschema, vi har diskuterat ämnet många gånger och varje gång säger han att jag ska försöka bli bättre. En eller två dagar senare blir det samma sak- smutskläder på golvet, jag plockar inte undan efter sig i köket, han tvättar inte osv. Jag pluggar 100% och jobbar 100% samtidigt, han pluggar 50%, ändå när jag kommer hem efter att ha varit på jobbet och plugget i ca 10timmar får jag oftast städa först innan jag kan t. Ex använda köket. Han är hemma mycket mer än vad jag är, ändå står det ett berg med disk, massa kläder, obäddad säng (jag går hemifrån när han fortfarande sover) osv. Jag är ingen pedant men tycker om att ha hyfsat rent hemma. Jag tycker inte heller om att plocka undan efter honom. Tvätta och städa toaletten också. Det har jag gjort i 3 år trots att jag har tagit upp detta många gånger. Kan tillägga att jag står för hyran också då han för tillfället inte har någon inkomst. Det har jag gjort för att han ska slippa den ekonomiska stressen innan han skaffar sig ett jobb. jag känner att jag ger mer än vad jag får tillbaka..

Jag känner mig mer som hans mamma än flickvän. Jag ställde ett ultimatum för 1 vecka sen - att om det inte blir bättre får han flytta ut. Han försökte bli bättre i några dagar märkte jag men nu är det som vanligt igen. Jag älskar honom men detta får mig att må väldigt dåligt. både fysiskt och psykiskt. Ska jag be honom att flytta ut? Jag blir mörkrädd när jag tänker på om vi skulle skaffa barn (vi har inga barn just nu)... göra slut?

Ursäkta för lång text men behöver verkligen era kloka råd! Allt gott!