Ertåring med nattskräck (varje natt!)

Om det inte är nattskräck så kan det vara magsyra som kommer upp i halsen på nätterna. Och då bränns det i halsen. Prova att höja huvudändan i sängen om det hjälper.

Tack för tipset, känns som att vi tänkt på allt men inte det. Ska testas ikväll! :)

Har inget tips för nattningen tyvärr. Vad gäller nattskräcken blev det bättre för min då ettåring att jag nästan väckte honom precis innan den brukade slå till. Upotäckte att han brukade skrika vid 23 på kvällen så tio minuter innan störde jag honom så pass att hans sömnkurva (eller vad det heter) rubbades och han fick ytligare sömn. Ni kanske kan testa det? Gjorde så en vecka eller två (minns inte, det är 8 år sedan)

Jobbigt för er att inte få sova. Försök avlasta varandra och tänk att det är en fas. Och se till att få sova en stund på dagen.

Tack för bra tips, det ska jag testa! Läst om andra som försökt med det också och det verkar funka för många. Vår son brukar också vakna vid 23. Vad gjorde du för att störa sömnen, räckte det med att stoppa om och klappa lite på eller var du tvungen att typ plocka upp honom i famnen och sen ner i sängen igen?

Min son hade nattskräck men inte så liten och han kom aldrig ihåg något så han var inte rädd för läggdags.

Men vi störde nattsömnen 30 min innan det brukade vara. Vi satte honom upp, en kram lite vatten eller något. Han behövde inte vakna till helt, bara störa djupsömnen.

Jag glömde säga att vi störde nattsömnen bara i en vecka eller något och då försvann den. Vi råkade glömma att störa och upptäckte att han inte vaknat. Sen hände det bara precis innan han blev sjuk. Då visste man att ?jaha nu vaknar han upp sjuk imorgon eller

i övermorgon - vem tar vabben? haha... Nattskräck innan sjukdom höll i sig ganska länge. Nu blir han åtta och har kanske haft nattskräck 3 gånger på två år.

Tack för ditt svar! Bra tips! Ska testa detta ikväll, jag vet på ett ungefär när han brukar vakna så då ska jag se till att störa honom lite.

Och vad skönt att höra att ni lyckades minska antalet nattskräcksattacker, det ger mig hopp om att jag och min man ska kunna bli människor igen! :D

Jag gjorde som Aschi ungefär. Lyfte upp och kramade, pratade lite lugnt om han fortfarande sov djupt, sedan la ner igen i sängen. Jag upplevde också att det gick över oväntat snabbt, efter en vecka kanske (minns lite dåligt).

Jag upplevde inte heller att sonen påverkades av nattskräcken på dagen eller att nattningarna under den perioden var svårare än annars.

Lycka till!

TACK igen Sivs, utan din kommentar hade jag nog inte ens tänkt tanken på att det skulle kunna vara magen som stökar (även fast han var en riktig kräkbebis och att han haft det jobbigt med magont när han var lite yngre).

Vi valde att börja med att höja huvudänden på sängen då vi kom på att de enda nätterna han faktiskt sovit hyffsat bra de senaste månaderna har varit strax efter en förkylning då vi höjt den. Nu har Han har sovit betydligt bättre och varit väldigt mycket mer lätttröstad när han väl har vaknat två nätter (... peppar, peppar). Vi ska träffa läkare och utreda om han har tyst reflux, vilket stämmer väldigt bra in på min son.

Ett tips från mig som haft barn med nattskräck, är att det ofta blir värre om barnet sover för lite. Så försök om det går att få barnet att sova MER dagtid. Väck inte barnet efter en stund och begränsa inte dagsömnen om ni gör det. Vi gjorde det misstaget att vi tänkte att mindre dagsömn ger bättre nattsömn men det blir tvärtom vad det gäller nattskräck.

Vad härligt att det blev bättre! . Köp Bifibaby plus från apoteket receptfritt. Den hjälper super bra. Gav det till min dotter ibland flera gånger per dag.

Tack för tipset, det ska inhandlas med en gång!

Jag hade själv nattskräck som liten. I flera år. Och det är verkligen helt fruktansvärt. Både för barn och för föräldrar. Exakt samma dröm varje natt. Det sträckte sig över så många år att jag kommer ihåg att jag blivit buren runt, och när jag blev större gick vi runt och mamma eller pappa höll mig i handen. Man är ju skräckslagen, jag försvarade mig fysiskt och samtidigt inte vaken. Det var när dom satte mig på toa och jag kissade som jag brukade vakna. Sen har vi kommit underfund med på senare år att när vi var i sommarhuset eller hos farmor så försvann det. Nått med omgivningen, nästintill inget tv-tittande alls och utomhus typ hela tiden. Men jag kan tänka mig att som någon tidigare skrev att avbryta djupsömnen lite snällt kan fungera toppen. Ett glas vatten eller gå upp på toa.

Sen kommer jag även ihåg känslan av att vara ett jobbigt barn. Det var väldigt ångestladdat. Jobbig för att jag störde nattsömnen hemma, jobbig för att jag ville sova i samma säng som mamma och pappa. Jobbig för att jag ville ha uppmärksamhet. Hatade när folk talade över huvudet på mig osv.

Här kommer ju inte någon konkret lösning. Men hoppas att mina tankar och insikter kanske kan hjälpa någon på något sätt.

Glömde skriva att när nattskräcken slutade, återkom den enbart vid några tillfällen efteråt då jag hade hög feber.

Har inte haft nattskräck på över 23år men har jag feber så har jag oftast mardrömmar.

Glömde skriva att när nattskräcken slutade, återkom den enbart vid några tillfällen efteråt då jag hade hög feber.

Har inte haft nattskräck på över 23år men har jag feber så har jag oftast mardrömmar.

Glömde skriva att när nattskräcken slutade, återkom den enbart vid några tillfällen efteråt då jag hade hög feber.

Har inte haft nattskräck på över 23år men har jag feber så har jag oftast mardrömmar.