Min man har förändrats efter vi fått barn

Hej! Efter flera gångers grubblande så tänkte jag att jag skriver ned det ist. Vill höra om jag inbillar mig och överanalyserar eller om det stämmer.

Jag och min man varit tsm ungefär 4 år. Gifta sedan i somras, snart 3 mån och har en underbar bebis på snart 3 mån.

Var en intensiv sommar.. VECKA.. Tog körkort, hade bröllop och sattes igång akut på samma vecka. Men vi hanterade allt jätte bra.

Jag och min man har i botten haft mkt upp och ner i vårt förhållande. Mycket pga mig och att jag varit instabil men han har inte heller varit en ängel.. Men iaf jag hade mycket hormoner och blev åter igen mycket instabil i början efter vi fått barn. Vid 2 tillfällen som jag minns så har jag fått utbrott och kallat han dumma saker och sagt att jag ångrar att jag skaffade barn med han. Men sömnbristen var total och vi hade ett kolikbarn. Han hjälpte inte till vid nätter i början.

Har självklart bett jätte mycket omursäkt. Men jag känner verkligen att hans blick och sätt att vara mot mig har förändrats. Ibland känns det som att jag är ett störmoment. Innan kunde han ge mig jätte mkt kärlek. Visst kom dagar han var passiv, kort och trött.. Men nu känns de som jag inte existerar känslomässigt för honom. Sexet har dock inte förändrats och han är världens bästa pappa åt vårt barn. Men det är hans tomma blick. När vi en gång kom i stort tjaffs om allt så sa han att hans känslor inte hade försvunnit men mina utbrott tidigare hade påverkat hans sätt att vara kärleksfull. För mig är det desså två dumma utbrott inget jämfört vad vi varit med om tidigare i förhållandet (mkt grövre) och han hade inga problem med att visa mig kärlek då. Jag förklarat att skylla på hormoner är ingen ursäkt men att jag verkligen inte var mig själv. Pluss att han provocerade mig vilket han nu förstår. Vi bestämt att kommunicera bättre, med mer respekt och tänkte på hur vi beter oss mot varandra. Men jag känner ändå en tom blick. Han ser inte på mig och dottern med kärlek som jag gör när jag ser dem två ihop. Han har dock den fina blicken mot vår dotter men inte oss ihop. Jag vet inte vad det ska betyda..... Men börjar bli rädd att han tappat känslor?