Ensam pappa
Jag erkänner att jag bara skummat igenom lite rubriker och kollat på rubriker i "pappagruppen" där det mest handlar om sex... Jag börjar känna mig väldigt ensam, jag är en pappa med en sladdis tjej i nedre tonåren på heltid, hon träffar sin mamma c:a ett dygn i månaden, några drogrelaterade problem föreligger inte. Men med "mee too" och jämställdhet mm som alla säger sig jobba så mycket för så kan jag bara säga att: Jämställdhet finns bara åt ett håll!!! Det verkar inte finnas någon som helst förståelse eller tolerans för en ensamstående pappa med barn 24/7. Det är så att kvinnor vill stå i centrum, dom vill inte dela min uppmärksamhet med ett barn, kanske på halvtid, men när jag måste välja bort biokvällar/middagar på tu man hand/teaterbesök/resor mm för att jag har ALLTID barn då väljs man bort. Alla vill ha en man som tar ansvar och tar hand om sin familj, men när dom ställs inför ett faktum som dom flesta män ställs inför så gäller helt andra regler för män och kvinnor. Kvinnor får ha barn, men inte män. Kvinnor ska ta ansvar för barn, men män får inte. Det är KVINNORS syn på verkligheten. Inte många kan tänka sig att vänta flera dagar på nästa date, för att man inte är barnledig, det kan ju vara så att jag är en idiot mot alla så det är därför jag väljs bort, men jag tror inte det. Utan jämställdheten har bara nått så långt att den är ensidig tror jag, kvinnor är vana vid att bli "jagade" då behöver man inte bry sig om nåt annat. Jag erkänner att jag är bitter, jag hade hoppats att vårat samhälle kommit längre än en ensidig syn på detta med jämställdhet...