Helt förstörd över min hund

Ja, det där är tungt, på flera sätt. Man måste fatta beslutet för man älskar sitt husdjur. Sedan accepteras det inte av alla att man är ledsen - det är ju bara en hund -. Hos en bra veterinär gör de detta till en fin stund. Dra inte ut på det, det blir bara värre för var dag när man ser att ens älskade husdjur lider.

Det ör ok att sörja och vara ledsen, om du har möjlighet ta några semesterdagar, gå promenader där du brukade gå med hunden, gå till alla favoritplatser. Det känns faktiskt bra att göra det.

Att fatta beslutet om avlivning är den sista och kanske största kärlekshandlingen du gör för din vän. Att du tar på dig sorgen och saknaden för att skona din älskade hund. 

Beroende på var du bor så kan det finnas vet som kan komma hem och ge sprutan hemma hos er. Om du vill så klart. Det kan vara skönt att låta honom somna in i din famn i hundsängen, men det kan också vara traumatiskt.

Först vill jag bara säga att det är rätt beslut.

Det andra kan jag berätta hur jag gjorde med min förra hund när hon skulle avlivas. Hon blev knappt 1,5 år pga av missbildad lever. Hon blev sakta sämre och när jag en dag va tvungen att bära hem henne under en promenad insåg jag att det var dags. Jag ville inte att hon skulle själv dö då det hade varit en lång process och man visste aldrig hur dåligt hon verkligen mådde. Jag bokade avlivning för nästa vecka i min hemstad och åkte till min pappa. Jag ville inte avliva henne direkt då jag ville ha lite tid att ta farväl. Hon blev piggare under dessa dagar men jag visste att det inte skulle hålla i sig och att det skulle vara själviskt att skjuta på avlivningen. Sista dagen gjorde jag till en rolig dag. Hon fick äta allt hon älskade, vi gick i skogen och innan avlivningen åkte vi till en badplats så hon fick bada med.

Direkt efter kändes det som att en tyngd släppte. Hon led inte längre. Men efter några dagar kände jag mig bara tom och insåg hur mycket av mina tankar gått åt till hennes mående. Är hon död eller sover hon bara djupt? Har hon ont? Hur mår hon? Det surrade jämt i hjärnan men nu ara tomt då hon inte längre fanns. Jag klarade inte av att höra något om att avliva en hund och kunde börja gråta när jag hörde det på tv tex från Milans program.

Jag hade skaffat en ny hund några månader innan och det var både tufft men också min räddning. Men jag skulle råda att vänta med det tills man känner sig redo.

Det kommer vara tufft men du gör detta val för att du älskar din hund. Ta några dagar att spendera med sin hund och gör allt han älskar och orkar. Boka en tid. Avlivningen är i sig inte så tuff och jag tror du skulle ångra om du inte var med honom i hans sista stund.

Bangarang; lider med dig och din hund. Går just nu igenom sorgen efter min hund som också hade svår artros samt fick neurologiska akuta problem som gjorde oss tvungna att ta beslutet att låta honom somna in. Smärtan och saknaden är enorm. Sörjer också att vår hund inte kunde få fortsätta leva det liv han älskade. Han ville så mycket...

Hur går det för dig nu? Skickar värme.

Tack för din omtanke. Jag beklagar verkligen att du fick ta avsked av din hund. Min älskade pojk fick somna in i december. Han blev bättre ett tag efter att jag först startade den här tråden, men sedan gick det snabbt utför. Han var inte sig själv längre. Han var alltid så levnadsglad och var med på allt men han försvann liksom. Då kände jag att det var dags, för hans skull. Vi fick 14 år tillsammans. Han hade kraftig artros och kroppen hade gett upp. I början var det fruktansvärt. Det var så tomt och tyst hemma, och det kändes som jag aldrig skulle ta mig igenom det. Kunde inte ens vara hemma första tiden så jag sov hos en kompis. Nu har min sorg börjat gå över till ett annat stadie. Jag känner en enorm tacksamhet, och glädje över att fått ha honom i många år. Jag saknar honom såklart enormt mycket, men jag har också fått ro för att jag vet att han inte har ont nu. Jag förstår vad du menar med att din hund inte fick fortsätta leva sitt liv, jag kände likadant. Det kändes hemskt att ta det ifrån honom, han som älskade allt och alla. Men vi har gjort rätt val för våra älsklingar. Vi har befriat dem från smärta. Många kramar till dig, ta hand om dig och gläd dig åt den fina tid du fått ha ihop med din vän!

Och jag blir så varm i hjärtat av att se hur folk älskar sina hundar. 
Tänk vilket liv han fick leva och vara så äskad och omtyckt. Inte konstigt att han var glad i allt och alla. 

Hundar är verkligen livet och jag kommer älska sönder min vovve varje dag ändå till slutet.