Sälja kattungar, ska det vara smärtsamt!!??

Jag är likadan. Men vi har bara två stycken och har förför bestämt att behålla båda. Är oerhört glad över det för vet ärligt talat inte hur jag skulle kunna lämna bort dom nu :(. Känns det som att ni hittat bra hem till dom eller har du dålig magkänsla? Det där är ju extremt viktigt. Hur gamla är dina små?

Åh vad skönt för dig att kunna behålla dem! Jag känner mig någorlunda trygg med alla hem men det känns ändå väldigt jobbigt. De är 11 veckor nu så nästa vecka blir alla hämtade. Men egentligen när jag tänker efter, mina två stora katter jag har, har jag ju också en gång tagit från sin mamma och nu mår de bra och har ett jättebra liv. Så det kanske är naturligt ändå trots att det är smärtsamt för oss. 

Det hjälper inte att du håller på att förmänskligar ett djur. De har inte moderskänslor på samma sätt som vi har, din katt "kommer över" det relativt snabbt, hon kommer att ropa och leta efter dem i början men hon blir absolut inte traumatiserad av att de är borta.

Jag håller med, honan kommer inte bli traumatiserad (inte ungarna heller), snarare riskerar du problem med massa kattungar kvar eftersom honan så småningom kommer vilja stöta bort dem.

En kattmamma brukar själv stöta bort sina ungar runt v 12-18 (tror jag det var?). Men jag förstår dig, den primära anledningen till att jag aldrig kommer bli uppfödare är för att jag skulle bara kunna ta en kull, sedan hade jag fått behålla alla ungarna  för jag inte kan släppa dem.

Låter fullständigt friskt och sunt med de känslor som du har. Att ta det hela med en klackspark är skrämmande känslokallt.

Jävligt märkligt om man lyckas leva tillsammans med ett gäng kattungar utan att fästa sig känslomässigt.

Därmed inte sagt att det är bäst att själv behålla alla katter i förlängningen. Men din känslomässiga reaktion är det enda vettiga.

Som kattköpare uppskattar jag att du som uppfödare tycker att det är jobbigt att släppa kattungarna. Det tyder på att katterna haft det bra, socialiserats och fått mycket kärlek. Annars är det mer du som får komma över kattungarna. Det är vanligt att kattmammorna stöter bort ungarna när de blivit större, de lever ju inte i familjer som vi gör.

Ja precis, känslan är ju helt vettig även om inte lösningen är att behålla dem alla.

Tack alla för era svar! Skönt att höra att kattmamman ändå stöter bort dem, men saknaden från min sida kommer ändå vara stor

Förstår dig

Vi är jourhem för en ideell kattförening där vi då och då får hand om katter som behöver oplacerad akut, hittas utan ägare eller omhändertas. Hur som helst fick vi förra vintern en kattmamma med en 5 månaders unge.

De hade sov ihop, busade ihop och ungen diade t o m lite så och då. Sen blev ungen omplacerad efter 2 veckor och mamman var helt obekymrad om saken. Trodde hon skulle gå runt och leta men inte det minsta.

Det är lätt hänt att bli fäst. Har du sålt Kattungarna?

Ja det är det verkligen. Ja alla såldes för drygt en månad sedan. Det är tomt efter dom men saknaden är inte så stor som i början, har ju tur att jag har mina två "stora" katter kvar iallafall 

Låter bra det