Vem pratat ni med om relationsproblem?

Man anförtror sig åt dem man känner förtroende för. Du får acceptera att det råkar vara dina svärföräldrar i din mans fall.

Jag var nog lite otydlig. Jag accepterar det. Han har gjort så under hela vår femåriga relation och jag har aldrig sagt något om det. Men när han fick veta att jag anförtrott mig till mina vänner blev han väldigt arg och förbjöd mig att prata med dom mera. Det jag skriver ovan är bara att min åsikt är att det är betydligt enklare för honom att undvika mina vänner än vad det är för mig att undvika hans föräldrar, om man nu känner att man behöver det.

Det är väldigt orimligt att bli arg för att någon pratar med sina vänner. Att han pratar med föräldrarna gör det mer komplicerat som du säger, hört detta av flera att just mannen gärna pratar med föräldrarna vid problem. Vilket gör att relationen mellan dom och svärdotter blir konstig.

Då kan vi bara rikta mitt inlägg till din man istället. :)

Jag pratar med min syster som är min bästa vän. Har en nära och bra relation med mina men skulle aldrig prata om sånt med dom.

Jag pratar inte med någon. Jag diskuterar med mig själv och kommer fram till vad som är bäst för min skull. Sen pratar jag med min sambo och löser det med honom. Jag anser att de problem vi har ska vi lösa tillsammans, inte blanda in någon annan. Jag har många vänner, men ingen jag vill prata relationsproblem med.

Jag förstår hur du tänker och jag är nog lite som du. Men efter fem år i en väldigt destruktiv relation så blev jag tillslut tvungen att öppna mig för någon. Dessa personer hade dessutom redan sett vad som pågick så för mig blev det ett enormt stöd och skönt att äntligen lätta sitt hjärta. Ibland behöver man någon annans perspektiv på saker och ting även om jag också i grunden tycker att problemet självklart ska lösas tillsammans.

Hej!
Det ni ska göra är att prata med varandra först. Inte med svärföräldrar eller med vänner. Går det inte att lösa problemet då ska ni prata med en partnerterapeut.

Jag pratar mest med min syster och lite med mina vänner och så lite som möjligt med mina föräldrar. Men måste ju förklara lite varför vi separerade  Blir det inte konstigt annars.? 

mitt ex pratar lite med sina föräldrar men inget med syskon eller vänner tror jag. 

jsg tror det Är bra att prata och öppna dig. Man får försöka berätta lite neutralt alltså även hans sida. Så kört inga känsliga saker. Skulle aldrig säga nåt om vårt sexliv t.ex till nån. 

Jag tycker inte att man ska berätta för andra om vardagliga tjafs och liknande. Men börjar relationen bli destruktiv, barkar det mot separation etc så måste man få öppna sig för någon. Då måste man få stöd.

Jag tycker att det i sådant fall är mycket bättre att vända sig till en vän istället för sina föräldrar. 
För risken är mycket hög att man när man anförtror sig så förstör man relationen mellan föräldrarna och partnern. Föräldrarna är naturligtvis på sitt barns sida och även om ni som par sedan lyckas lösa det så kommer inte föräldrarna att glömma. Det kommer att bli stelt framöver. 

Det låter även som att du anförtror dig nu till din vän medan mannen pratat regelbundet med sina föräldrar under er relation. Det är inte schysst. 
Att han pratar i termer av "ska förbjuda dig" visar även det  att han kanske inte är pojkvänsmaterial, om man säger så. 

Pratar med olika vänner och syskon om vad som tynger mig. Har ett par vänner där vi kan vara väldigt öppna och detaljerade med varann, så någon av dem skulle jag definitivt prata om en dålig relation med. Min mamma kan jag prata en del med men relationsproblem tar jag hellre med vänner och ibland närstående kollegor.

Min man är den ende jag känner mig bekväm att prata djupare problem med...så hade vi haft problem jag behövde prata med någon annan om så får det bli anonyma främlingar på internet.

Brukade också prata med min syster om sånt. Sen insåg jag att hon är dömande, hycklar och inte alltid är så snäll och ödmjuk.
Så nu pratar jag inte med min syster om sånt.
Pratar inte med nån om sånt egentligen.
Men skriver här.