Adoptera bort ett barn

Det är otroligt svårt att adoptera bort ett barn i Sverige. Kontakta socialtjänsten, det är de som är ansvariga.

Det första jag skulle göra är ett privat ultraljud i Sverige. Det kostar ca 1000:-. Felmarginalen på fostrets ålder är max en vecka. T.ex. hos Mamma Mia i Stockholm. Man behöver inte ha ett personnummer för att göra det. Ni anger bara de fyra sista siffrorna till 01K0 som är de siffror som används för den som saknar svenskt personnummer.

Om det fortfarande råder osäkerhet kring vem som är pappa skulle jag göra ett faderskapstest. Det kan man göra redan när man är gravid, men det är dyrare.

Sedan tycker jag att ni i lugn och ro kan fundera på om ni ska behålla barnet eller inte. Även om du inte är biologisk pappa så kommer ju barnet aldrig att känna till någon annan pappa än dig. Eftersom barnet i så fall föds inom äktenskapet råder faderskapspresumption och barnet blir juridiskt ditt barn.

Blir det aktuellt med abort är jag säker på att man kan göra det privat i Sverige, t.ex hos Mamma Mia.

Jag ska börja med att säga de orden som en väninna sa till mig när jag fick veta att jag var gravid efter en våldtäkt:
Lyckliga du!
De orden gjorde skillnad i mitt liv och trots att jag mådde oerhört dåligt av det som hänt och att min framtid kändes död så fick det mig att vända fokus till barnet. 

Mitt barn, inte bara hans, utan mitt barn som jag kommer älska som mina andra barn om än inte mer. Jag vill liksom beskydda honom ännu mer. 

Det finns en väg, jag lovar,

att komma ur det hemska. Öppna hjärtat till barnet som är helt oskyldig och fantastisk skapad i sin mammas mage trots att omständigheterna var hemska och förövaren hemsk.

Det tog lång tid innan jag kunde tänka på pappan, men det behövdes inte. Jag fokuserade på mitt barn. 
Han blev så oerhört älskad från första stund! Är 14 idag och världens finaste kille!

Hej!
Maila mig gärna om detta så kan jag kanske svara er på detta.

Hur har det gått?

Det stämmer inte, när det är "uppenbara fall" - och det är ju det här. Varken mannen eller kvinnan kan tvingas ta hand om det här barnet. Mannen för att det inte är hans barn, och kvinnan för att det är resultatet av en våldtäkt. Det kan till och med bli farligt för barnet, om mamman inte kan älska det för att hon ser våldtäktsmannens drag i det o.s.v.. Och mannen kanske inte kan/vill försvara det så mycket, för det är ju faktiskt inte hans barn. 

Jag var själv involverad i ett fall, där ett barn adopterades bort p.g.a. att det var resultatet av syskonincest. (Syskonen var infödda svenskar, om det har betydelse.) Det blev inga protester alls från något håll, det sågs som självklart att det var den bästa lösningen näst efter abort (som tjejen inte ville göra av moraliska skäl). Trådstartarens fall är ungefär jämförbart, tycker jag. 

Det här var såklart en jättefin historia, men man kan inte begära eller förutsätta att alla kvinnor ska klara av att gå den vägen. Om det vore så enkelt, kunde vi ju avskaffa aborträtten helt till att börja med. För "mer godtagbar" orsak till att göra abort kan knappast någon ha, än att barnet är resultatet av en våldtäkt (eller incest). 

Sedan beror det väl på omständigheterna kring våldtäkten också, och dem berättar du inget om. Om det är ett hångel som går för långt för att killen inte "kan" sluta, så är det ändå en HELT annan situation, än om det är en främmande man som överfaller en tjej i en skog t.ex.. Eller rycker in henne på en toalett på krogen. Det finns t.o.m. risk för att män som gör så (alltså överfallsvåldtäkter på främmande kvinnor) är sjuka på något sätt, och det kan till och med vara ärftligt i så fall. Då får man gå och oroa sig för att ens barn ska ha liknande tendenser...

Och med de galna lagar som vi har i Sverige, så skulle det till och med kunna bli så illa att våldtäktsmannen slapp utvisning och fick umgängesrätt (om han gick att få tag i, och han spelade bra och sa att han hade ångrat sig och vill stanna i Sverige för att få vara med sitt baaaaarn...). 

Nej, jag är emot onödiga aborter, jag tycker att det beslutet ofta tas alldeles för lättvindigt, men just vid överfallsvåldtäkt (eller incest) så tycker jag att det är force majeur.

En annan tanke: det går att ta navelsträngsblod genom biopsi medan barnet ännu är i magen, och göra ett faderskapstest den vägen. Men jag vet inte om den officiella svenska sjukvården ställer upp på det, eller om det går att få i det land där ni är nu (du skriver ju inte vilket det är). Om barnet visar sig vara ditt, så är då problemet ur världen. Är det inte det, så VET ni, och även om kvinnan ska gå tiden ut så är ni förberedda, och kan börja prata med familjerätten och dra igång adoptionsprocessen. 

Kanske går det till och med fortfarande att få abort i det land där ni bor, men då blir det en traumatisk upplevelse för kvinnan. I värsta fall kommer barnet att visa livstecken när det kommer ut och måste läggas någonstans att självdö... Nej, har en graviditet gått över 16-17 veckor, så tror jag att det under nästan alla omständigheter är bättre att gå tiden ut och föda. Och sedan adoptera bort. Så får barnet en chans till ett liv i alla fall.