Tar ni för givet det som ni har?

Nej, det är när man tar saker för givet man förlorar dom.

Inget jag tänker på. Känns onödigt att gå och oroa sig.

Nej, det gör jag inte.

För det mesta, det är ju inget jag reflekterar över varje dag. Men jag har personer i mitt liv som sitter som kolli i rullstol, syskonbarn som halkat utanför samhällets normer, arbetskamrater som upplevt stor sorg osv. Så visst tänker jag då och då, på hur bra jag har det, som är frisk, har pengar och bor i Sverige.

Jag tar nog för givet att mitt liv är som det är, även om jag försöker stanna upp och reflektera över hur lyckligt lottad jag är och hur tacksam jag är över det.

Ja oftast, men ibland stannar jag upp och reflekterar över det.

Ja, därför det mesta går förlorat. Men o andra sidan väntar nya saker hela tiden:)

Ja, jag tar det för givet men inte utan att uppskatta det.

Tar inget förgivet. Inte ens förmågan att kunna gå. För inte ens det kan jag göra alla dagar. Har med mina sjukdomar och ett tufft liv lärt mig att inget är en självklarhet. Är tacksam för det lilla. Är tacksam över att få vakna på morgonen och oändligt tacksam om min ständigt smärtfyllda kropp tillåter mig att gå upp ur sängen.