Abort eller inte?

Behåll ditt barn snälla du! Jag gjorde en abort för länge sedan och jag ångrar det djupt än i dag. Det sätter sina spår och inget man lättvindigt bara gör. Som du skriver så kommer du att få stöd från alla håll samt att du är i en perfekt ålder. Du kommer klara det galant!

Gör abort!

Du har alla möjligheter att skaffa barn sen, när omständigheterna stämmer bättre och med en pappa som vill ha barn.

Som du själv skriver så känner du ett sting av att vilja ha kvar ditt barn. Där har du svaret! Lyssna på dig själv och ingen annan random person hör på forumet!

Enligt statistiken är de flesta lättade efter att aborten är avklarad, även om de tvekat innan. Det läste  jag härom veckan så det är en myt att de flesta ångrar sig.

Gör som du känner rätt.

Det är inte ovanligt att de som gör abort mot sin vilja mår dåligt.

Även om de som själv ville göra abort är ofta lättade och mår inte dåligt .

Skillnaden är är just att kvinnan gjorde abort frivilligt eller ej.



www.svd.se/psykiska-besvar-efter-abort-ar-en-myt-enligt-ny-studie

Du bestämmer ju själv i denna fråga och det är bara du som vet hur din privatekonomi ser ut, vad du har förutsättningar till och vad du tror att du klarar av osv...

Jag skulle inte behålla för att försöka locka tillbaka honom genom ett barn iallafall. Det slutar sällan lyckat för någon.

Om du behåller får du alltså vara ensamstående resterande av studietiden. Läkarprogrammet är enormt påfrestande ändå utan barn och hade inte velat dessutom vara ensamstående till ett barn med allt vad det innebär. Vänta tills utbildningen är klar och åtminstone tills ATn är klar.

Känslan du känner att behålla barnet trots bättre vetande handlar om hormoner som programmerar dig att skydda det ofödda. Det behöver absolut inte vara "rätt" för det.

Förstår hur tungt det känns dock så lycka till oavsett.

Hej TS!

Jag arbetar som läkare och blev oplanerat gravid halvvägs in i utbindn. Var då närmare 35+år. Valde att behålla och har idag ett härligt barn. Det var optimalt att plugga med spädbarn som ändå sover mest. Jag hade i gen partner alls och mina föräldrar bodde långt bort. Men det gick ändå. Studiemedlen var slut så jag jobbade mkt extra och fick då barnvakt från min familj.

Fadern träffar barnet idag. Det var lätt ta mitt beslut då, jag var rättså gammal, hade inga barn innan och kände ej pappan. Så jag tog min chans.

Det är klart mer komliplicerat nu, är snart 50 år och oplanerat gravid. Bor med pappan till detta embryo. Han vill absolut inte behålla. Då är det klart svårare fullfölja, dels pga åldern och alla rosker men även att jag inte vill mista min sambo.

Dessutom jobbigt vara själv med 2 barn. Ett är ok men 2 är klart mer att ta på sig.

Mitt råd är att följa din inre känsla. Den är det rätta.

Utbildn klarar du, inget problem!