Vuxet stuvbarn beteende

Sambon jag lever med har vuxna barn som inte bor med oss. Den ena som bor i en annan stad kommer ca 2-3ggr i månaden och "hälsar på". Dvs dumpar sin resväska här och sover här om det inte finns möjlighet hos vänner eller den andra föräldern. När hen ska vidare till vänner som bor ca 15 mil från oss ska hen alltid fråga om hen får låna våran bil. Hen har egen bil men våran är "bättre". Sambon säger alltid ja eller så smusslas det och bilen är borta. Det är inte jag som står på bilen men det är jag som dammsuger den, håller ren både ut och invändigt, men när vi "får tillbaka" bilen är den aldrig i samma skick som när den "lånades" ut. Genom åren har det blivit en irritationsmoment för mig då jag tycker inte det är kul att vara "begränsad" när hen kommer då hen alltid ska ha bilen. Hen frågar så klart om vi behöver bilen, men jag är inte personen som planerar min ledighet i detalj. Just för stunden behöver vi inte den, nej. Sambon går det inte att diskutera med. Hens barn är ett väldigt känsligt ämne för hen. Jag skulle så gärna vilja komma på en lösning som hjälper mig att inte känna som jag gör nu när hen ska hälsa på. Hur når jag dit?