Sorg efter hund

Nästa månad är det 1 år sedan min hund fick somna in efter att ha blivit sjuk. Han hade problem med hjärtat men det upptäcktes aldrig eftersom han aldrig visade några tecken. När det väl visades så var det för sent. Han fick medicin, blev lite bättre men en dag fylldes hans lungor med vätska och han höll på att kvävas.

Jag fick honom som barn, vi växte upp tillsammans. Jag hade nyligen flyttat hemifrån och när detta hände var jag inte hos mina föräldrar. Min pappa skyndade till sjukhuset med honom och det fanns inget annat mer än att ta bort honom.

Jag fick inte säga hejdå och mitt hjärta krossas fortfarande i tusen bitar. Jag kan inte förlåta min pappa för att ha lämnat hans kropp för kremering och inte tog hem askan. Alltså det gör så ont i mig.

Min pappa tog detta beslut för han inte kunde tacklas med känslorna att han skulle begravas i deras trädgård samt att han fick se honom lida och ta det beslutet att ta bort honom. På något sätt förstår jag. Men jag kan inte förstå att han bara blivit ingenting och försvunnit ut i världen.

Min lilla hund, jag saknar honom så mycket. När blir känslorna bättre? När kommer jag kunna släppa att han inte finns? Jag vill inget mer än att klappa honom och leka med hans små öron. Jag saknar det varje dag sedan 1 år tillbaka. Jag är fortfarande i chock för hur snabbt allt gick. Jag vill inget annat än att få se honom en gång till...