Hur hade ni gjort om ert barn äter dåligt.

Det finns chicken nuggets av en anledning.

Låtit honom äta det han äter, försöka få det så energitätt och näringstätt det går. Samtidigt se till att det finns möjlighet att prova nytt.

Inte tjata och truga.

Troligen är det bättre att skifta mellan de rätterna han äter än att han ersätter detta med en smörgås, mer än i nödfall.

Min stora äter inte så väldigt mycket han heller. Det jag brukar göra är att se till så att det finns något han tycker om på bordet. Att han antingen äter pastan/riset/potatisen eller det som serveras till. Mycket grönsaker som han gillar. Ibland när vi vill äta en god köttbit som gan inte tycker om för att det är för segt så gör vi korv. Varför slösa dyra pengar på kött som han ändå inte äter. Potatismos gillar inte han heller, men däremot gillar han ju korven och äter den om vi har det till. Han får aldrig macka direkt i samband med maten. Däremot kan han få en innan läggdags om han är hungrig.

Är det något han gillar så äter han mycket, tex åtta bitar sushi, men är det något som inte är så populärt men okej så äter han minimalt för att släcka hungern.

Nu verkar din vara mer kinkig än min, men det kanske går att göra något liknande?

Vi har valt att inte ta strid om mat. Så vi försöker inspirera och få honom att prova, men vill han inte så tvingar vi inte. Han är nu sex år och riktigt duktig på att smaka. Men vi har haft samma matstrategi sen han var väldigt liten.

Vi har nog försökt allt! Ignorerat, gett annat, inte gett något alls, mutat, lagat sånt han gillar, låtit han välja maträtt, låtit han vara delaktig i matlagningen eller tom lagat middagen själv- ja typ allt. Vi har dock alltid försökt att inte göra en stor grej av det, speciellt inte i själva matsituationen! Inget har funkat och i dagsläget har han valt bort allt kött (även vegetariska alternativ som ser ut som kött), frukost och all skollunch. Potatis i alla former går alltid ner och andra saker går i perioder så vi försöker laga det som går hem för stunden! Till skolan skickar vi med smoothie och knäckebröd, det äter han just nu. Han är 12 år och både smal och kort.

Så mitt råd är väl att se till att barnet äter, vad och när spelar mindre roll!

Jag har en matstrulare som nu är 10 år, men som i princip alltid har ätit väldigt selektivt. Vi har kört med ett neutralt alternativ som backup (babygröt i hans fall upp i 7-års åldern och numer en näringsdryck - det ska vara något som är ok att äta men ingen favoriträtt). Backupen finns alltid tillgänglig och det är det enda alternativet som finns till den maten vi äter (så att man slipper diskussioner och förhandlingar). Vi lägger ingen vikt vid vad han väljer, det är inget som vi kommenterar.

Nu är han lite äldre, så vi har förstås pratat med honom om att det är viktigt att äta nyttigt och tillräckligt för att må bra och han jobbar själv på att kunna utöka sin repertoar. När han var 3 år så jobbade vi nog mest på att bara få i honom tillräckligt för att han inte skulle tvina bort helt.

 

Min yngste är också selektiv med mat. Potatis äter han inte alls. Ofta äter han ris/pasta och grönsaker men petar bara i proteinet. Sen kan han ha en ätardag och äta mer än mig. Jag har aldrig tjatat, uppmuntrar att han ska smaka men låter honom ha sina små nycker. (Just nu ska han ha felix fisksås på riset oavsett vad som serveras till i övrigt.) Sen fyller han på med yoghurt och musli innan han går och lägger sig.

Jag lagar aldrig någon särskild mat till honom med enda undantaget då jag och äldre sonen är överens om att vi verkligen vill ha potatis. T.ex. om vi äter lax med färskpotatis så här på sommaren. Då kokar jag ris till min yngre.

Så länge han är pigg och glad och växer som han ska tror jag det gör mer skada än nytta att göra en stor grej av hans ätande och icke-ätande.

Det är normalt för barn mellan 3-6 år att vara petiga och kräsna med maten, men olika barn har det i olika grad. Många barn har också svårt för blandad mat där man inte riktigt vet vad som är däri, utan de vill ha sakerna var för sig. Gröna grönsaker kan också vara jobbigt. En del saker, som helt kött, kan också vara helt enkelt för svårt att tugga när man är tre år och inte så stark i käkarna.

Ett barn som äter så krassligt att tillväxten börjar bli påverkad behöver få äta det han gillar och klarar av. Tids nog kommer han att lära sig att tycka om fler maträtter och ofta går det lättare att utöka sin repertoar om man inte blir tvingad eller trugad att äta sånt man har svårt för.

Om man märker att barnet bara gör detta för att köra med mamma eller få sin vilja igenom kan man sätta lite mer gränser, men de flesta barn som är såhär petiga förmår helt enkelt inte äta annorlunda och då behöver man hjälpa dem att få i sig det som fungerar så att de orkar med vardagen och växer som de ska.

Så, ja, du kan med fördel göra lite egen mat till honom som du vet att han äter. Och du kan uppmuntra och erbjuda honom att smaka det ni andra äter. Det ska vara erbjudande och uppmuntran, inte tvång.

Tex om ni äter kycklinggryta med ris så kan han få riset och köttbullar samt att ni uppmuntrar honom att smaka lite av kycklingen i grytan. Man kan också vara frikostig med tillbehör som barnet gillar. tex om barnet gillar ketchup så kan man servera det till annan mat än den klassiska som man tänker ketchup till. Då kan det locka barnet att vilja prova annan mat.

Ju mindre du gör detta till en grej, desto smidigare kommer det att gå och desto större chans att han självmant börjar äta fler rätter.

Jag tror att ni gör helt rätt i att inte pressa honom att äta det han inte vill. Det skapar bara ångest och eventuellt framtida ätstörningar.

Men försök att föra in nya smaker i bekanta former? Exempelvis kycklingköttbullar, vegetarisk korv eller lax i hamburger-form. Han verkar ju första färs av olika slag så han kanske inte gillar att tugga för "hårda" köttbitar?

Annars, fortsätt erbjud det hand gillar så släpper det troligen alltmer framöver. Det viktigaste är att han äter.

Min son har varit extremt dålig på att äta. Han är utredd både för om det är något fysiskt fel i mun eller svalg och även för dålig tillväxt. I perioder har det tagit en timme att peta i honom en köttbulle och ibland har han bara ätit rå falukorv till frukost, lunch och middag. Det har varit enormt jobbigt. Vi har alltid låtit honom få precis det han vill ha, ibland har vi provat 10 olika saker för att hitta något som går ner just den dagen. Vi har lagt fram lite av samma mat som vi äter men aldrig trugat. Vi lät honom oftast kolla på ipaden samtidigt som vi matade honom, när han fokuserade på något annat gick det lättare. När han var fyra började det lossna och idag äter han i stort sett allt. Det spelar alltså inte så stor roll vad de äter när de är små, men jag tror det är viktigt att de ser övriga familjen äta varierat och att de erbjuds den maten helt utan press.