Agera kyligt mot sin förälskelse - Speciellt om man tror att denne inte tycker om en på samma sätt

Jag är väldigt förälskad i en kille som jag har träffat i mitt yrke, han är en fd klient till mig (jag jobbar på typ behandlingshem). Vi har träffats privat några gånger, har haft sex och umgåtts. Men har känt att jag inte är stark nog att stå upp för den här relationen. Känslorna finns absolut där. Och han är ju inte min klient längre, så är väl egentligen inte fel. Men vet att mina kollegor, min chef och vissa övriga klienter skulle se mig med helt andra ögon om det visste. Därför har jag varit rätt kall mot honom ett tag för att försöka fasa ut relationen liksom. Han mår lite halvknackigt så vet inte vad som händer om jag skulle rycka plåstret rakt av.

Jag förstår, det är egentligen jobbet/kollegorna och chefen som är det tuffast av allt? Tråkigt att det är i vägen.

Måste nog också skriva att det känns vansinnigt läskigt här eftersom på något vis påminner du om just den kvinnan jag är förälskad i. Tänk om det är mig du skriver om. Då är allt detta pinsamt, tycker jag.

Du har alltså valt att vara lite halvt avlägsen av dig just för att dina kollegor och chefen kommer kolla snett på dig. Även om du inte är kvinnan jag själv skriver om, så gick det in hos mig om varför hennes kyla gentemot mig har dykt upp.

Tänk om all hennes kyla har dykt upp just för att hon själv kom på sig själv att hon befinner sig i ett arbete och därför valt att skärpa till sig. Kanske har hon pratat om mig och blivit tillsagd av sin omgivning eller någonting som fick henne att tänka till och valt att agera så som hon gjort.

Jag har upplevt henne väldigt mixade och slutligen dykt upp någonting som fått mig att gå i tron om att hon ogillar mig/att jag är jobbig/belastning och därav mitt agerade för henne dykt upp där jag agerar lite neutralt när jag i själva verket precis som jag skrev i TS vill bara visa min glädje. Jag har mått väldigt dålig den senaste tiden. Men om det beror på att hon har skärpt till sig för att hon vill agera mer professionellt, så fick det mig att må lite bättre. Jag har mått dåligt för att jag trodde jag har/är varit jobbig för henne och inte alls riktigt förstått varför den konstiga inställningen och attityden. Jag är dock ledsen för att allt har förändrats ändå och hoppas att allting kan få komma tillbaka. Det var så fint och jag mådde väldigt bra.

Mycket härliga konversationer och jag kände mig så bekväm, trygg och avslappnad med henne. Mycket härlig person att snacka med.

Intressant för din del att du är så pass stark att du går emot dina känslor. Tråkigt för er båda dock, kille du nämner måste tycka om dig minst lika mycket tillbaks?

Gör det inte ont för dig att i princip krossa känslorna för att du ''måste''?

Tack för att du delar med dig. Ditt inlägg gav mig flera goda saker.

Skäms du för honom alltså?

Inte alls! Men över mig själv för att jag ens inledde den här relationen, jag borde varit proffsig nog att stå emot trots mina känslor för honom!

Jag är ju vansinnigt förälskad i honom, men samtidigt så har jag väldigt svårt att se en framtid med honom. Vi lever väldigt olika liv och har väldigt olika möjligheter och framtidsplaner. Inser också att han är ganska manipulativ och får mig att gå med på saker som jag först sagt nej till, vilket gör mig arg både på mig själv och på honom. Detta är i längden inte ett förhållande som jag kan se skulle överleva någon längre tid. Därför så känns det inte riktigt värt att göra detta offentligt eller fortsätta smyga och riskera att bli upptäckta. Det känns inte heller rätt mot honom att jag vill hålla vårt förhållande hemligt. Det logiska är ju pga allt detta att jag backar ur redan nu.