Pappa prioriterar jobb före nyfödd

Du kan inte tvinga honom att känna annorlunda..men du kan vara ärlig med hur du känner och kanske få honom att agera annorlunda!?

Många män tänker väldigt abstrakt om det här med barn. Barnet och dess behov samt hur livet är med ett barn är svårt för dem att ta till sig eller greppa innan barnet är fött.

Men hur har han betett sig hittills? Har han alltid varit driven och jobbat mycket så kanske det är naivt att tro att han skulle ändra sig nu.

Finns ju många varianter på blivande pappor 1) tänker att mamman fixar allt, särskilt i början när hon ammar, sen är han redo att steppa upp efter kanske ett halvår? 2) som nr 1 men är inte så intresserad efter avslutad amning heller utan känner att han vill bidra genom att jobba in pengar till familjen 3) är en workaholic före barn men ändrar fokus HELT när barnet väl kommer. Och hur många andra sorter som helst.

Det beror ju på lite.
Han känner säkert ett ansvar att ha ett bra jobb så han kan försörja familjen. Det är krävande på många jobb och man måste hålla sig på tå hela tiden.
Verkar det som han struntar i dig?

Tack för era svar!

Han har varit enegagerad i vissa delar hittills. Ofta när det handlar om att köpa prylar. Vagn, babyskydd osv. Men jag skulle väl säga att jag står för 95% av all förberedelse hittills, åtminstone initiativen. Han har inte kunnat vara med på någon BM-träff pga jobb, men båda ultraljuden har han tagit ledigt för. Häromdagen frågade han vilken dag som var bf... och då är jag i vecka 33 nu. Borde ha koll på det kan jag tycka.

Har fått honom att ladda ner appar så han kan läsa på, men det gör han inte.

Han känner på magen när jag säger att ?nu rör det sig här inne? eller när jag tar hans hand och lägger den på magen.

Jag har nog tänkt att det beror på att han inte riktigt tagit på sig ?papparollen? än. Kanske ändras det när han faktiskt har barnet i sin famn. Men nu börjar detta bli tröttsamt. Jag vill verkligen inte vara projektledare och han assistent. Jag vill att han tar ansvar även nu.

Får prata med honom, såklart. Men svårt hur jag ska ta upp det. Vill ju inte att pappaansvaret kommer pga tvång.

Du är väl fl-ledig, eller menar du att han  ska ta fl-ledigheten och du jobba?

Tycker dina krav är för stora. Man kan kombinera jobb och barn, och en vecka klarar du väl helt själv.

Tyvärr har män svårare att rellmatera hur det kommer att bli och knyta an till barnet. Dels beror det ju också på att du känner allt med barnet vilket de inte gör då är det svårare för det att förstå innebörden att vad som vänta skall. Min sambo var likadan. Hade jag inte ordnat så vi köpte grejor till barnet hade vi inte haft en ändå grej. Han tyckte det var onödigt med en bb väska för han förstod inte vad det var bra till"allt finns väll på sjukhuset" de är inte så bra på att sköta de delarna. Skötväskan ska vi inte tala om han överhuvud taget kommer ihåg den så ligger det max ett par byxor i för att räcka hela dagen. Han förstår inte att barnen växer och behöver större kläder m.m men med det sagt betyder det inte att han är värdelös. Han är underbar med barnen kopplar bara inte riktigt alla förberedelserna.

Första barnet hade han noll koll på vd. Veckan innan så han oj redan dax trodde det var några månader kvar. Andra hade han koll på men berodde nog mest på att be var min födelsedag.

Sitt ner i lugn och ro och prata med honom om dina känslor och tankar och fråga hur han tänker utan att börja anklaga honom.

Så du menar att mannen som uppenbart tar sitt arbete väldigt seriöst ska ge upp detta för att du inte klarar 5 dagar själv då, som vuxen person med ett barn ?

Menar du att ni båda ska vara lediga samtidigt under den första tiden då barnet mest äter och sover ?

Ja, jag tror som du att det är svårt att knyta an, framförallt nu innan barnet är här. 
Tror nog det kommer lösa sig. Har pratat med honom nu och allt känns bättre.

Tack för ditt svar!

Jag tar också mitt jobb på allvar men självklart åsidosätts detta för barnet. Jag ser det som att jag är mammaledig istället för arbete = 8 timmar om dagen. Övriga 16 timmar på dygnet är barnet bådas ansvar. Självklart ska han ta lika mycket ansvar då. Framförallt är det viktigt att han lär känna barnet och hur allt fungerar. Det borde ligga i hans intresse också. 

Det finns en tid för jobb och karriär, och det finns en tid för familjeliv. Nu har vi gemensamt valt att skaffa barn och då är det därmed tid för familjeliv nu - även för honom. 

Fast tar du och kokar ned det som TS skriver så är det att mannen arbetar 2 måndagar när barnet är nyfött samt 5 dagar efter detta.

Vi pratar om ett nyfött barn som faktiskt inte har särskilt stora krav på omvärlden.
Det är mest äta, sova, bajsa, vaken en kort stund för att sedan börja om. Anknytning är ingenting som måste ske 24/7 heller.

Det TS menar är nog mera än att skylla på barnet att HON vill att hennes man ska vara där som ett stöd för henne, men det är en helt annan diskussion eftersom det inte är något hon skriver specifikt.