Förlora kontakt med dottern

Hej pappor.
Jag har skrivit tidigare om det som hänt mig för nästan 30 år sedan i "rättvisans Sverige" och fått bl.a. svar från hysteriska mödrar. Låt bli det, tack, överhuvudtaget svara inte mig, utan tag upp problemet själva, eftersom jag har redan förlorat.
Mitt pågående i 7 år elände, startade efter att min "oroliga" f.d. kontaktade BUP i Jakobsberg hävdandes att vår kissnödiga dottern sa i hissen till henne: "Du kan kissa i min mun, mamma, det gör pappa". Resultatet var att jag har förhindrats att se min då 3.5-årig dottern t.o.m idag. En "snille" bakom sista Högsta Domstols, eller Länsrättens beslut 1997 var en kvinnlig (aldrig glömmer hennes hatiska, SS-liknande ansikte) domare, som senare blev Jämställdhets Minister, prata om ironi. Låt henne villa ifred, hoppas jag; jag anger inte hennes namn här, fast det borde jag nog göra.
Det är alltså lögn att man skall straffas efter att brottet bevisas. Om inte tappa kontakten med sitt barn inte är ett straff, vet jag inte vad annat kan det bli...
Nyligen har min dotter ansökt om att hennes mors nästa skulle adoptera henne i 27 års åldern...
Jag säger inget mer, så inget blir sagt.
Kan hända att lagen ändrades sedan dess, det vet inte jag. Jag spottar i rättvisans Sverige, tfuj...
Marian Blacharski