Hon drog, vad gör jag nu?
Hej!Jag är så jäkla trasig just nu och har aldrig mått såhär i hela mitt liv.
"Hon krossade mitt hjärta som det aldrig blivit krossat förut och nu famlar jag runt här i mörkret på mina knän och försöker plocka upp bitarna"
Jag och min sambo var tillsammans i 4 år. Vi träffades när jag var 22 och hon 20. Vi gick igenom väldigt mycket under dem åren tillsammans. Hennes mamma gick bort i cancer, hennes bror var grov missbrukare och bodde till och från hemma hos oss, hon började studera på su och klarade inte studierna så jag fick hjälpa henne med det på kvällarna. Det föll naturligt att jag la mig själv åt sidan och fick ta hand om henne. Men det gjorde mig inget. Hon gick igenom så mycket och allt jag ville i livet var att hon skulle må bra. Hon var hela min värld. Jag ska tillägga att jag föll pladask första gången jag såg henne också och har aldrig varit så kär förut. Min första och sista kärlek sa vi alltid. Vi såg allt framför oss, vi skulle bli gamla, tre barn, bo i Hägersten. Hon ringde mig alltid när hon var påväg hem från något och jag älskade alltid att höra hennes röst. Vi var så kära det går att bli tror jag. Bästa tiden i mitt liv!
Men sen lämnade hon mig utan några varningsklockor för 8 veckor sedan. Jag kom hem från jobbet och då sa hon att hon kände sig tom och inte visste vad hon kände längre. Inget tjafs, inga pauser ingenting. 4 år tog slut på en dag. Vilket skämt...
Jag såg det verkligen inte komma och har hela tiden tänkt att vi aldrig kommer att göra slut då vi gått igenom så mycket. Mitt ego sa också att jag gjorde allting rätt. Ändå skillnaden i vårat förhållande var att jag för första gången gick ner mig lite och blev lite deppig i tre månader då hon ville flytta så jag hoppade på ett till jobb.
Hon har super många vänner och bor nere på stan med en kompis men ingen kunde hjälpa henne och flytta hennes grejer så jag hjälpte henne med det också. Vi tog två promenader strax efter att det tagit slut och det var som att det var en vägg mellan oss. Jag nådde inte riktigt fram och hon sa hela tiden att hon tagit rätt beslut och att det kommer gå bra för oss. Var hon alltid såhär ytlig eller hade jag fått ett annat perspektiv? En vecka efter att hon gjort slut och visste om att jag låg hemma och var helt förstörd så la hon upp på instagram "celebrating life" och en boomerang bild när hon skålar med hennes vänner. Såg henne på stan för en vecka sedan med en annan kille och tog bort henne från sociala medier och raderade alla bilder på henne efter det. Kändes som att jag raderade hela mitt liv.
Jag har varit arg, ledsen, chockad. Första veckan låg jag hemma hos mamma och bara skakade. men nu när värken i hjärtat har gått över, känslorna lagt sig och kompisarna slutat höra av sig så står jag här och vet inte var jag ska. Allting jag gör känns så meningslöst. Jag uppskattar ingenting. Jag gör allt rätt. Äter, tränar, sätter upp mål. Pluggar till hp för att söka till dietist-programmet i vår. Jag kör yoga och mediterar, försöker hitta något lugn i mig. Kört bodybuilding innan i 10 år men ruttnat helt på det. Jag ska börja med boxningen på måndag igen och köra fram till sommaren.
Men som sagt allt känns så meningslöst och tårarna är aldrig långt borta. Gråter minst en gång per dag. Jag saknar henne, hennes lukter, hennes oskyldighet, hennes kinder. Hur ska jag gå vidare? Och när kommer jag uppskatta livet igen? Jag vill gå tillbaka till den glada, sociala, trygga killen jag var innan jag träffade henne. Men vet inte hur jag ska hitta dit. Och hur kan hon gå vidare så lätt? Fattar fortfarande ingenting...