Hur accepterar man?

En ÄD kan du göra fram till du är 51 år,så ni har lång tid på er att förbereda dig/er om det är den enda vägen att gå för att ev få ett barn.Ta den tid ni behöver.Jag ville göra ÄD men inte min Sambo.Jag har 2 vuxna barn men min Sambo som är yngre har inga.Han har ändå valt att vi inte ska göra ÄD då det inte blir från mina ägg, det är bara för mig att acceptera på gott och ont.Lycka till vad ni än väljer.

Jag tror jag går sönder av sorg snart.

Vi har nu gjort vårt andra IVF-försök och inte heller denna gången blev det något ET. Läkarna säger att det inte kommer att gå, att mina ägg är för få och av för dålig kvalitét.

Så nästa försök blir troligtvis ÄD, men jag känner mig inte ens i närheten av redo för det. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle få ett barn som inte har något av mina drag. Det känns så fruktansvärt orättvist, jag känner mig sviken av min egen kropp.

För 2 år sen lyckades vi bli spontant gravida, men det slutade i missfall i v.13, vilket gör att det känns ännu svårare att ?ge upp?. Det har ju gått en gång, varför går det inte igen!?

Hur ska man kunna acceptera ÄD när man inte är känslomässigt redo? Jag är redan 38 så jag har inte tid att vänta längre.

Googla på "improve egg quality", finns massor av videos på Youtube där man får tips på vad man kan göra för att öka äggkvaliten! Tycker du ska ta det läkaren säger med en nypa salt ;) svenska läkare är ju inte direkt i topp när det gäller fertilitet....

Jag har kollat lite grann på det, försökte bl.a. beställa DHEA, men det fastnade i tullen :/

Jag tycker oxå det är svårt att avgöra vad som är fejk och vad som faktiskt funkar. Jag har ju inte råd att spendera hur mycket som helst på tveksamma metoder.

Har du själv erfarenheter av någon av dessa metoder?

Nej det vill man ju såklart inte göra! Jag har ingen egen erfarenhet av detta än. Är ganska ung men hade ett lågt amh så försöker få upp det nu. I mitt fall tror jag det handlar om näringsbrist, hade lågt d-vitamin. Amh verkar ju vara något som svenska läkare litar blint på men det varierar ju från månad till månad och går att påverka. Eller är det något annat din läkare hänvisar till när han menar att du har dåliga ägg och snart slut på dem?

Jag tycker experter verkar eniga om vissa saker som kan hjälpa: d-vitamin, Q10, Dhea, munkpeppar, Omega3, undvika socker och koffein, bland annat.

Sök på Charlene Lincoln på Youtube, jag tycker hon förklarar bra och ger bra tips. Hon hade en video som hette något med "Low AMH".

Sen vet man ju aldrig om något kommer funka men det är ju alltid värt att prova lite tycker jag :) Och det krävs ju egentligen bara ett bra ägg!

De sa redan från början att det troligtvis skulle bli svårt. Första gången fick jag ut 3 ägg på maxdos, inget gick att återföra. Andra gången fick jag ut 1 ägg på maxdos och det klarade inte ens mikroinjektionen. Så de ser det som lönlöst helt enkelt.

Jag tycker att jag har en bra kosthållning, har ätit Q-10 i 3 månader inför andra försöket, tar Omega3 och D-vitamin sen lång tid tillbaka och dricker bara koffeinfritt.

Det verkar dock inte ha någon som helst effekt på mina ägg :/

Okej vad tråkigt :/ undrar vad det beror på? Har du kollat upp sköldkörteln?

Förstår dig exakt!! Precis samma sits som er för 2 år sen och samma känslor inför ÄD. Sitter nu här med min 10 mån dotter och ångrar inte för en sekund. Hon är lika mkt min som ett genetisk barn. Hon är inte lik mig men en kopia av sin pappa. Om 3 mån åker till st Petersburg för syskonförsök:)

Smält det ett tag men finns inget som du älska så mkt som ett barn oavsett hur det kom till!

Lycka till!

Åh, vad intressant att höra någon som gjort samma resa. Hur många IVF-försök gjorde ni, och hur kom ni fram till att ni skulle ?ge upp?? Och hur lång tid tog det innan det kändes ok att ta nästa steg? Hur kände du inför det då, hade du accepterat det då? Hur tacklar du känslan av att dina barn aldrig kommer att ha drag från dig? Många frågor! Jag förstår ju att det kan låta ytligt, men jag hade ju sett fram så emot att få se en minimänniska som är ett resultat av mig och min sambo. Jag tycker det känns extremt jobbigt att en annan kvinna ska vara roten till mina barn. Kan du förstå känslan? Hur har du hanterat det?

Vi gjorde 6 väldigt täta försök, fick ut Max 5 ägg, alltid ET men dålig kvalitet. Dom sa redan innan vi började att det troligen var något vi skulle ställa oss in på så innerst inne kanske det var en tanke som slog rot redan där. Men jag var givetvis väldigt ledsen över det i perioder men jag gillar när det finns en plan B och jag vet inte när jag helt hade accepterat det men det tog inte jättelång tid. För varje misslyckat försök kom jag närmare mitt beslut och till sist så var det ju vår chans om vi inte skulle ge oss på adoption. Jag förstår din känsla men i slutändan kommer du inte bry dig, tro mig!! Hon hade ju aldrig blivit till utan mig, även om hon aldrig blir lik mig till utseendet så kommer hon ju säkert bli lik mig till sättet och på andra sätt som påverkas av miljön hon växer upp i.

Du måste såklart ta dig tid att fundera på om det är något för er men finns ju inte så mkt alternativ om man vill ha ett barn. Resan är lång och längs vägen kommer det ordna sig, det är jag helt säker på:)

Det låter som att vi är rätt lika, jag måste oxå alltid ha en Plan B (och gärna en C och en D!).

Tack för att du ville dela med dig. Jag ska försöka smälta detta nu och hoppas att jag kan känna mig mogen för ÄD om ett tag.

Ja, låt det ta lite tid.

Läste något som en tjej skrivit här på fl som var en tankeställare för mig:)

Du ska baka en sockerkaka. Du har alla ingredienser man behöver, socker, mjöl , mjölk, vaniljsocker, bakpulver och ströbröd. Sen inser du att ägget du tänkt använda var ruttet så du kilar över till grannen för att låna ett ägg där. Det blir en fin och god sockerkaka.

Men vems är kakan? Inte grannens iallafall:) Så kul och bra beskrivning tycker jag! Ni står ju för alla andra ingredienser och utan dom hade det inte blivit någon sockerkaka:) Gener är ju inte allt men är det just likheten till ditt barn kan det ju bli knepigt.Vi var i Ryssland, där får man se bilder på donatorn som barn så man kan ju välja någon som är så lik dig som möjligt. Vi struntade i det och gick på känsla, den enda likheten jag och hon hade var att vi var ungefär lika långa och blonda.Många barn är ju ändå inte lika sina mammor!

Glad påsk:)

Vår son är drygt 10 år och kom till på vårt 4e ICSI. Hade vi inte fått 4e försöket "gratis" pga att vi gjorde första försöket privat och det hade funnits dagens alla alternativ, hade vi kanske valt embryodonation utomlands. Vi ville få ett BARN och vägen dit var inte det viktiga. Vi ville inte adoptera då vi kände oss för trasiga f.a kunna stötta ett barn som vi inte visste vad det hade upplevt under sina första år. En kompis gjorde ED som singel och träffade sin man i sama veva. Alla tror att tösen är ett hoppsan-barn och gemensamt, fast det var mammans enbart egentligen och utan genetiska band.

Jag gjorde 2 egna IVF som inte fungerade innan jag gick till ÄD. Ångrar inte en sekund! Fick mina tvillinggossar på totalt 10 försöket (inklusive mina 2 IVF) och är så stolt och lycklig. De känns som 110% mina egna. Har en som är väldigt lik mig, och en är väldigt lik min man. 

Läs det du kan om epigenetik så blir du mer insatt i hur det fungerar. Ett barn av ÄD har 3 föräldrar, 2 mödrar och 1 far. 

Finns massa att läsa, som gör att du förstår. I djurvärlden är detta forskat på längre än hos oss. 

När man sätter in ett embryo av en åsna hos en häst, så föds fölet som en åsna, men med mycket längre ben än åsnor har, och med flera av hästens egenskaper. Dvs att den har tagit efter sin "mamma" både av utseende och sätt att vara. 

Blir du gravid med ÄD, så kommer du att känna barnet som ditt. 

Lycka till. 

AHM66

Tack för att du delar med dig! Jag har läst ytterst lite om epigenetik, men känner igen det du skriver om hästar (måste ha läst i nån hästtidning). Vilken skön känsla att ena barnet blev likt dig! Jag förstår ju att det inte är något man kan garantera, inte ens med en normal befruktning, men det hade ju känts lite konstigt om barnet utvecklar uppnäsa eller höga kindben, då ingen av oss har det. Nu ska jag sätta mig in lite mer i epigenitik.