Min man är inte redo för barn, men jag är!

Jag förstår inte varför han inte vill söka hjälp? Det finns bra behandlingar mot just PTSD. Men det går inte över av sig självt om han tror det. Om han vill ha barn och vara med dig i framtiden så är han ju skyldig dig att ta hjälp för annars går det ju som han också säger - ut över ert förhållande. Kam du prata med honom om varför han är skeptisk till att söka hjälp? Vad är han rädd för där? Ingen kommer tvinga honom att ta mediciner eller så om han inte vill.

Jag funderar också på det med att han har oskyddat sex. Är han religiös på ett sånt sätt att abort är otänkbart? Annars så kanske han vill att du blir gravid så att han får känna efter lite hur det känns och sedan vill han att du gör abort. Är han däremot religiös och abort är nej så... Hm, då kanske han vill att du blir gravid men inte vågar ta ett genomtänkt val. Eller så tänker han inte så långt...

Exakt, tror han är rädd/skäms. Har sagt att det inte är något som tyder på svaghet snarare styrka. Han har även gått och bett om hjälp tidigare i livet men aldrig tyckt att det hjälpt säger han. Men jag sa ju det att det gäller ju att man hamnar hos rätt psykolog eller vad det nu mår vara. Men han har lovat att ta tag i att söka hjälp nu! Tror ibland man måste komma till den instinkten själv att det inte funkar längre typ. I don't know.. 

Han säger att han är rädd för att någon ska "tvinga" honom hur han ska leva sitt liv osv, sa att det inte alls har med det att göra utan att han ska få verktyg att använda sig av för att jobba med sina känslor/problem osv .

Ja, han är religiös.. fast mer troende än super religiös. Han är dock inte emot abort. Vi snackade om det, då jag blev gravid en annan gång för några år sedan och vi bestämde oss för att ta bort det då han den gången inte var redo heller men sa hela tiden att det är min kropp och jag som bestämmer i slutändan.. tack och lov behövde jag ej det då det inte visade sig vara något i magen min (troligen ett silent misscarriage jag fått).. och sen dess har han sagt att händer det igen så ska jag aldrig behöva göra abort. Det sa han senast häromdagen också, att det är inget han önskar ska ske men händer det så vill han inte att jag ska behöva "döda vårat barn" så i sånna fall tar vi det den dagen/OM det sker då. Men ja, lite wierd att aktivt ta det valet att ändå ha oskyddat sex men ja.. känns ibland som att det är så, att han ibland vill att jag ska bli det och ibland är rädd för det, känns som att han säger olika saker/ser på det olika hela tiden. Vet inte om det kan bero på hans psykiska mående också, att man känner olika för saker beroende på måendet. Kan verkligen vara så som du säger att han inte klarar av ett aktivt val därav "händer det så händer det".. att det är det stora valet/att man just bestämmer som skrämmer och sätter press för honom. Har känt att för mycket snack om detta/planera för framtiden/bestämma ett exakt datum är det som han inte klarar av.. utan vill mer ta saker som det kommer. Men det kan man ju inte alltid visserligen därav ska han få hjälp med spärren kring detta. 

Tack för respons! :)

Det jag också skulle säga är att han säger att han är rädd för att han inte ska få ut sig något om han går och pratar med någon då han inte vet vad han ens ska säga. Jag sa då att det där löser sig då, att personen säkert kommer ställa frågor och att det där är det sista han ska oroa sig över.

kan tänka mig också att det kanske är ovanligt i hans kultur att just söka hjälp då många varit med om så mycket hemskheter och trauma att man tänker, hur ska det där hjälpa mig? typ... framförallt med tanke på att han mått såhär i 35 hela år...
Han har inte ens kunnat berätta hälften av grejerna han har varit med om för mig, då han säger att det är saker som är så hemska att det liksom inte går att berätta. Men det känns bra att han äntligen förstår att det är dags att söka hjälp nu, då han själv säger att han börjar bli rädd för sin ilska och är rädd att han ska bli agressiv eller nåt. Inte mot mig just men... Inte värt att gå och må såpass dåligt i livet när man kan få hjälp för att må bra!

Oj men det med abort låter inte bra, mycket möjligt att han tror att det är utvägen om du blir gravid. Jag tycker du ska antingen låta bli att ha oskyddat sex eller göra det 100% klart för honom att du inte tänker göra abort om du skulle bli gravid.

Angående terapin så läs (låt honom läsa) om EMDR, det är en vanlig terapimetod mot ptsd. Den är inte riktigt som "klassisk terapi" så kanske han tycker det låter mindre läskigt än han föreställer sig. Sök gärna upp en terapeut som kan just EMDR.

Du skriver att ni båda är väldigt stressade just nu och du tror dessutom att han har PTSD och ändå så tjatar och gnatar du om att ni ska skaffa barn. Tror du att han blir mindre stressad av att du tjatar? Jag tycker att ni båda borde ta tag i era problem och se till att minska på er stress innan ni ens funderar på barn. Barn är ingen dans på rosor, vilket ni båda säkert förstår. Är ni stressade redan nu så kan jag lova att ni inte kommer bli mindre stressade över att ha en bebis. Jag kan absolut relatera till din längtan och det låter lite grann som att en viss längtan finns inneboende hos honom också, men jag tror att du gör bäst i att acceptera hans "inte just nu", annars är risken stor att du, i slutändan, blir utan både man och barn.

Asså jag har mest varit stressad på barnfronten men det är det jag behöver hjälp med I guess, att tagga ner och låta det bli när det blir :) Sen tjata vet jag inte, har väl tagit upp det en gång per år.. kanske är mycket vad vet jag xD Har varit en sådan stor längtan för mig såpass länge men ja.. han säger dock att han förstår min längtan och att jag behöver prata om det men känner just nu att jag taggar ner, så får vi ta det framöver i livet när vi båda är helt redo för det helt enkelt!
Vet inte varför just åldern stressar mig något enormt.. är väl just det att man inte vet hur lång tid det kan ta innan man  blir gravid (om man ens KAN bli det) osv. Plus att det kan vara missfall och sådant på vägen också. Men jag måste helt enkelt sluta oroa mig över sådant därav gå och prata med någon :)

Ja jag tror att längtan finns där med, därav rädslan osv också. Tack för input :)

Ja, eller han har ju sagt att jag absolut inte ska behöva genomgå det om det nu blir en oplanerad graviditet.. får väl helt enkelt lita på det han säger än att spekulera men ja jag ska definitivt säga en sista gång att fortsätter han ha oskyddat så är han medveten om konsekvenserna och då blir det ingen abort!

Eller att det är dags att köpa kondomer! Trodde liksom att allt var redo och att det närmade sig när han började ha oskyddat helt och hållet med mig men så hade vi snacket nu därav confusion... men men.

Tack för tips! :) ska definitivt söka på det och be honom läsa om det!

Ja, det är just det jag tror att dem är! mycket trauman ifrån hans barndom :( Jätte bra det du skriver, och det beskriver min man väldigt bra! Tack snälla för dessa ord.

Jätte viktigt att han får hjälp nu så han kan reflektera över detta och bearbeta saker!