Allt handlar inte om yta!
Jag blir så provocerad när människor skriver om att dom planerar att skaffa barn och frågar om dom är ?förberedda nog?? och radar upp mkt pengar, bra boende, bra bil ?behövs det något mer??. Och alla svarar ?Nej! Ni verkar ju superförberedda!?.
Fast nej. Inte om ni inte uppfyller kommande bit iaf något sånär: Det absolut, ABSOLUT, viktigaste för b a r n e t är att föräldrarna mår bra. I sig själva och i sin relation med varandra. Allt annat spelar betydligt mindre roll. Ungen skiter i om det är en merca eller en gammal Saab, ungen bryr sig inte om det är Molo eller loppis, projektor eller 22 tums tjock tv. Det enda barnet bryr sig om är hur föräldrarna är med barnet och med varandra. Med sig själva.
Nu är jag mamma och h a r bra med pengar, fint boende och bra bil så det handlar inte om avundsjuka. Det handlar om en tilltagande besvikelse över hur det här samhället börjar bli. Det här samhället där föräldrar hellre vloggar 24/7 med blicken fäst i kameran samtidigt som dom pratar käckt med sin unge som inte ens bevärdigas ögonkontakt med sin förälder i ett samtal. Där status och berömmelse tillfälligt täpper till hålen i självkänslan som egentligen skulle behövas tas om hand på annat sätt. Där barnen blir lidande för att föräldrarna slätar över sitt dåliga mående med ytliga och fullständigt världsliga saker.
Eller det tilltagande utanförskap och avsaknad av social interaktion som sprider sig som ett gift och genomsyrar såväl föräldra-barn som kamrat-relationer på grund av att skärmarna, likesen och alla hejarop online tydligen väger tyngre än att lägga undan skärmen.
Jag är rädd att vi skapar en generation oerhört olyckliga vuxna och barn om den här trenden får fortsätta.
