Ingen pratar med mig på nya jobbet

Du har börjat prata om dig själv, men frågar du om DEM?

Tror du får större framgång om du frågar folk om dom och inte pratar om det själv. Hade du suttit vid mitt lunchbord hade jag bara tyckt du var självupptagen om du börjar prata om dig själv helt från de blå.

Ja jag har frågat om deras intressen fick bara kort svar likgiltigt ungefär har inte så mycket fritid...

Jag har frågat om det är nån som tex rider, spelar golf, springer och då fick jag till svar" vad då då..."

upplevt likande. Det är väl så att vissa vill helt enkelt bara jobba på jobbet, inte skaffa nya vänner...

upplever också att det är svårt att börja prata med folk, när dom helt upppenbart inte vill prata med en.

Byt jobb om du inte trivs och tror att det kan ändra sig. Sen när du säger upp dig säger du till chefen att det beror på otrevliga människor på arbetsplatsen plus säger det du skriver här. Ciao!

Du behöver inte ta den skiten. Folk är ibland idioter och här verkar många har samlats på samma ställe. Lämna dem!

Uppenbarligen har de på jobbet inte några intressen utöver barn och familj. Vill du prata med dem så fråga om det.

Chefens kommentar är oacceptabel.

Leta nytt jobb är mitt råd.

Låter som en helt vanlig svensk arbetsplats.

kan relatera.
Jag är en positiv och utåt tjej som tidigare jobbat  med diverse service uppgifter Numera jobbar jag på ett kontor i en helt annan stad. Jag trivs inte jätte bra i staden i sig men jag har ett bra jobb. Dock är vi alla väldigt olika på jobbet och vi sitter i ett stort öppet landskap. Alla är väldigt speciella och det finns dom som inte ens hälsar när de kommer på morgonen. Det finns egentligen ingen i min ålder och som jag egentligen känner att jag kan umgås med. Jag har dagligt ansvar med stora kunder och pratar ofta i telefon.  

Väldigt ofta känner jag att jag inte kan relatera till det de andra kollegorna pratar om, men jag försöker ändå hänga med i samtalen på rasterna. Det är även ofta jag som frågar om någon vill med på kaffe, det är ofta jag som hälsar och trevlig och försöker men det är sällan jag får samma tillbaka. 

Jag är lite så att jag känner av och anpassar mig, jag behöver inte stå och prata vid kaffe maskinen varje dag om samma skit, väder & krig. Jag stämmer gärna av lite då och då med mina kollegor, pratar om deras liv osv. Men det är aldrig någon som frågar mig. 

Tydligen har  de har börjat ta åt sig av att jag är väldigt tillabakdragen 

Men om jag nu är så tillbaladragen, varför har ingen velat bjuda in mig mer i teamet? De ser ju att jag har goda relationer med våra storkunder och att jag kan den sociala koden. Vad är det ens för fel med att man ibland är tyst? Jag har en kollega som hela tiden pratar om allt, pratar högt, klagar högt, svär, pratar sex öppet och knark.

Varför får inte jag bara vara den jag är? Folk ska alltid påpeka något. 

(Ska även tilläggas att jag varit mentor till en tidigare anställd och vi klickade så bra, sen fick hon inte förlängt)  

Men tydligen är detta fel och jag har väl också känt typ varje dag att jag inte passar in. 

Sen tycker jag i det stora hela att det blir väldigt fel att då ändå liksom undvika mig, börjar någon väl prata med mig så ser de att jag är väldigt pratsam tillbaks. Och nu när jag inte känner att någon vill visa samma arrangemang så skiter jag i det och är mig själv. 

Alltid ska det vara något.  

Jag är också väldigt nyanställd. 

Jag tycker verkligen att det är tråkigt att höra att ingen vill prata med er på era arbetsplatser för så borde det absolut inte vara.

Jag är väldigt mycket emot mobbning och det blir ju en form av det om ingen vill prata med en.

Finns det inga personer som ni ser som brukar vara duktiga på att prata om allt möjligt, det brukar alltid finnas någon/några personer som tycker om att få uppmärksamhet och att höras?

Om ni står i ett fikarum/lunchrum och iakttar de andra kollegerna som är där ser ni då några "nyckel" personer som folk verkar vara villiga att lyssna på och prata med, och kan ni då inte gå och sätta er hos dem och bara lyssna på vad som sägs där?
Ibland anser andra att man är "ny, inte en av dem" och helt  ointressant tills dess att man har kommit in i gruppen.

Så om man upprepade gånger går till samma grupp av människor och bara sitter med och lyssnar så brukar det finnas en chans att någon till slut ställer en fråga eller börjar prata med en och när det händer så brukar man också bli mer accepterad av övriga kollegor i den gruppen och de är villiga att lära känna dig bättre.

Eller om man ser att någon sitter för sig själv och man börjar att försiktigt småprata med den personen, för han eller hon kanske befinner sig i samma sits som dig men har givit upp att försöka prata med andra för att det är så  otroligt svårt.

Jag ska kanske vara glad för att jag aldrig har hamnat på en sådan arbetsplats där ingen vill prata med någon.

På min nuvarande arbetsplats är det helt motsatt situation för där pratas det med allt och alla från lagerpersonal till chefer.
Där är det istället jag som måste gå iväg för att få en lugn stund.
Jag är social som person och har inga problem med att prata med i stort sett vem som helst men jag föredrar ibland min ensamhet och den lugna stun jag får på raster.
Och mina närmaste kollegor är helt underbara och roliga att både jobba tillsammans med och att umgås med utanför arbetsplatsen.

Om du tycker att det är väldigt viktigt att kollegor vill umgås med dig på raster så byt jobb men risken är ju stor att kollegorna på nya jobbet inte heller är så intresserade. Många har inget intresse av umgås med arbetskollegor utan har fullt upp sina vänner.