Hjälp en orolig förälder!

Det var inte snorkigt att hon ville ha ett möte. Antagligen är det standardförfarandet så att både vårdnadshavare och förskolepersonal får höra vad som sägs. Hon vill kanske tänka igenom och utvärdera vad hon sett, och inte säga något förhastat. Låter inte konstigt alls.

Nu var det inte snorkigt att hon sa det utan sättet hon sa det på.

Förskolans specialpedagog brukar, i alla fall där jag bor, ha som uppgift att jobba mot personalen. Specialpedagoger kommer till förskolan och observerar, sedan handleder den personalen och ger förslag på hur de kan jobba/tänka. Det är ovanligt att specialpedagoger jobbar med enskilda barn. Den ger i stället tankar på hur man kan underlätta eller träna, anpassa, med fokus på att det ska fungera i hela gruppen.

Men det är ju också intressant/viktigt att föräldrarna vet hur barnet har det på förskolan, så det brukar också vara samtal med dem. Det blir mer som information hur man jobbar på förskolan. Och hur olika situationer fungerar där.

Specialpedagoger ställer inte diagnoser. Det är en vanlig pedagog,med lite extra utbildning. Om det finns misstanke om att något inte stämmer, så kanske de lite försiktigt frågar om ni också känner igen detta och ger tips om var ni kan få hjälp att kolla upp det. I förskolan finns personal som har träffat på måååånga barn, därför kan det vara lätt att uppmärksamma om något avviker. Men vi kan verkligen inte ställa diagnoser, det är ett stort arbete, en utredning som utförs av andra kompetenser med utbildning på just detta. I en sådan utredning är ni föräldrar mycket delaktiga, förskolan har oftast en mycket liten roll då.

Så tråkigt att du fick ett snorkigt bemötande i telefonen. Förhoppningsvis var det bara något annat som spökade där, kanske hen var superstressad/migrän/just fått något tråkigt besked osv?

Försök släppa det där samtalet, och se fram emot träffen ni ska ha. Det är ju bra att personalen uppmärksammat ev ?problem? redan nu, ju tidigare man kan sätta in åtgärder desto bättre. Oftast ganska små åtgärder, kanske barnet behöver få sitta i knä på samlingen, eller få extra tid vid påklädningen när de flesta andra redan gått ut... det är mer sådana typer av åtgärder man ägnar sig åt.

Kanske hade hon bara en dålig dag, var stressad eller något. Jag kan också tycka att man inte bör prata om sånt i telefon. Det är mycket bättre att träffas. Särskilt då man inte känner personen alls och då ska man berätta något om barnet. Även om det kanske inte alls är något dramatiskt, så kan det ju lätt bli missförstånd om man inte alls känner personen. 

Som någon redan skrev - specialpedagoger ställer inte diagnoser och när det gäller ett så litet barn så kan man inte göra det heller.  Så  det kommer ju att vara ganska allmänt ändå, hon kan inte veta om barnet har något. Hon kan bara observera inlärning och utvecklingsnivå, och hon kan på sin höjd ha någon teori vad det kan bero på. Men det kan hon knappast vara säker på när det gäller den åldern. Det handlar ju mer om att föreslå sätt att ge extra stöd så att han kommer ikapp. De flesta barn gör ju det. Att det skulle vara något verklig funktionshinder är snarare undantaget. Oftast är det ju något som går över. 

Det låter vettigt att hon vill träffa er istället för att ta något på telefon, på det sättet kan hon lättare förvissa sig om att det inte blir onödiga missförstånd. Hon kanske inte heller var klar med sin bedömning utan behövde mer tid för att sammanfatta det hon iakttagit. Dessutom vill hon säkert ha mötet med både er föräldrar och personalen så att ni alla hör samma sak samtidigt.

Om han är sen så är det bra för honom att man uppmärksammar det tidigt så att eventuellt stöd kan sättas in så snabbt som möjligt.