Välja mellan två män

Jag har ett stort problem. Det är väl egentligen ett i-landsproblem men för mig är det just nu riktigt jobbigt... I somras jobbade jag i en stad i västra Sverige. Hade varit singel i ungefär tre år men på jobbet träffade jag plötsligt honom med stort H! Han jobbade alltså inte på mitt jobb men kom dit i ett annat ärende. Och det sa bara klick! Vi började träffas och jag visste att han var den jag väntat på hela mitt liv. Han fick mig att skratta som jag aldrig gjort förut. Han gav mig komplimanger och fick mig att känna mig jättefin! Jag har aldrig haft problem att träffa män men det där att träffa han som sopar banan med alla andra, det har inte varit aktuellt innan jag träffade honom. Vi hade superkul ihop och sexet oj oj oj! Det var stjärnor och planeter som kraschade ???? Iaf så i den vevan jag träffade honom så hade jag fått en ny tjänst, 30 mil bort. Så jag flyttade iaf efter två månader från den staden till nästa. Vi höll kontakten och han kom hit och allt verkade vara perfekt. Han pratade om att flytta hit och jag trodde att vi var som gjorda för varann. Men helt plötsligt slutade han höra av sig. Jag skrev till honom att jag var värd att få ett svar. Vad hade hänt? Han bad om ursäkt och skrev att han inte rikigt visste om det var rätt tidpunkt för oss pga att han jobbade så mycket och avståndet. Jag respekterade hans svar och tänkte Fuck this, hans förlust. Det var länge sen jag fick mitt hjärta krossat men när jag läst hans meddelande så grät jag, för första gången på flera år. Iaf så började jag jobba här. Vi hördes sporadiskt men sen rann det ut i sanden. Jag ville inte vara jobbigt och höra av mig trots att jag önskade så mycket att han skulle ändra sig. Att han skulle skriva att han varit dum i huvudet, att det var vi och att vi skulle lösa allt ihop. Men det meddelandet kom aldrig. Så när jag gråtit över honom i över en månad så tänkte jag nej fan, nu måste jag glömma honom och gå vidare! Så jag skaffade tinder ???? och ja tinder är en liggapp, det vet alla. Men efter ett par misslyckade dejter så träffade jag någon som var normal. Alltså helt normal! Jag kände direkt att det var inget som var konstigt med honom. Jag kunde direkt vara mig själv. Jag kunde säga exakt vad jag ville och inget var konstigt. Och oj vad snygg han var! Han var så snygg så jag inte ens kunde titta på honom utan var tvungen att titta bort emellanåt för jag blev så genererad. Och ja, det är sjukt ytligt men det är bara fakta. Iaf så tänkte jag oj han tycker verkligen om mig! Och ja han är toppen! Jag gjorde klart att jag vill inte ha några barn. Och nej, jag hatar inte barn! Alla tror att man hatar barn för att man inte vill ha egna men så är det absolut inte. En del ska inte ha barn bara. Han har barn men vill inte ha några fler. Dock är han rätt fixerad vid pengar. Han har en chefstjänst, men jag tjänar mer pengar än honom. Ingen av oss bryr sig om det men han ältar att han borde tjäna mer på sitt jobb med tanke på hur mycket han gör. Han är verkligen en man ut i fingerspetsarna då han säger varför han ska ha högre lön. Det är ju superbra men jag tror att det gnager honom att jag tjänar mer än vad han gör. Men jag jobbar dag, kväll, natt och helg och han jobbar enbart dagtid. Men pengarna är inte problemet. Jag träffade hans barn. De är i tonåren. Han sa innan jag träffade de att de är lite udda. De är extremt tystlåtna och säger ingenting. De har inga vänner och håller sig för sig själva. När han har barnhelger kan han inte hitta på nåt med de för de har inga egna åsikter om vad de vill göra. Han kan alltså föreslå 13 grejer att göra men får bara till svar jag vet inte, om precis allt.. jag har försökt prata med de för jag trodde att han överdrev men nej, det gjorde han verkligen inte. De har sin egen bubbla där man inte kommer in. Och fine, så kan det ju vara så jag kan nog inte göra någonting där. Men iaf nu till problemet.. För ungefär 1,5 månad sedan plingade det till i min telefon och då har kille nummer ett hört av sig. Jag stirrade på telefonen och tänkte vad fan hände nu?? För jag hade inte hört ett ljud från honom på två månader... Men där var han tillbaka och hela världen rämnade. Jag hade ju fått känslor för kille nummer två och börjat radera kille nummer ett ur minnet. Men när han dök upp igen så kom alla känslor och alla minnen tillbaka. Jag fick en förklaring på varför han försvann och det berodde inte på mig. Eftersom man är kvinna och störd så kollade jag upp hans förklaring och den stämmer.. Iaf så har vi hållt kontakten nu och jag sa att jag träffat någon annan, att det var försent. Men jag kunde inte sluta tänka på honom. För när jag säger en sak så förstår han direkt vad jag menar. Han lyssnar och förstår vad jag menar fast jag inte säger det. Kille nummer två och jag har ju fortsatt ses och är väl i ett sk förhållande. Men... jag kunde inte glömma kille nummer ett och alla känslor och han kom hit i helgen. Och det var som att vi aldrig varit ifrån varandra. Allt var perfekt! Så jag har ju varit otrogen och jag vet inte vad jag ska göra nu. De vet inte om varandra kanske ska tilläggas. Känner mig vidrig som har gjort såhär för jag är inte otrogen, jag hatar otrohet och trodde inte det här om mig själv.. men vem ska jag välja?? De är så olika och jag vet inte hur jag ska göra. Kille nummer ett får mig att skratta så jag nästan kissar på mig. Han dök upp och fick mig att tro på kärlek igen. Sjukt cheesy jag vet.. han har ingen snygg kropp, han är inte ytligt vacker på något sätt men han får mig att känna mig älskad. Han ser mig och tycker om mig som jag är och säger det hela tiden. Kille nummer två, han är inte ?kul?typen. Han är ju inte tråkig men vi har inte samma humor. Han förstår inte mina skämt. Det är mer ?vuxen bekväm kärlek? Han är vacker som en dag och han tycker också om mig och pratar också framtid med mig. Har tänkt att livet när allt är kul kanske är över. Jag blir trots allt 40 inom några år och tiden när man skrattade sig igenom allt kanske har passerat. Jag har varit med om så mycket saker tidigare i livet. Jag har blivit misshandlad. Nära anhöriga har dött oväntat. Jag har valt att se positivt på livet ändå för livet är alldeles för kort för att älta det som varit. Man lever bara en gång. Men tänk om jag väljer fel? Kille nummer ett är flyttbar, jag med. Kille nummer två är inte flyttbar, inte förrän barnen flyttat hemifrån dvs om ca 6-7 år. Jag kanske inte ska välja någon av de?