Min sambo äter oss ur huset

Om det inte går att prata med honom så får ni ha helt separata matkonton, dvs. var och en köper, lagar och äter sitt eget. För din del blir det dessvärre så att du måste handla för en dag i taget. Men han kanske lär sig att kylskåpet inte är en outsinlig källa att bara vräka i sig ut.

Jag tror du måste säga att det inte är rimligt att ni delar matkostnaderna 50/50 utan annan procentuell fördelning eller att ni köper er egen mat (men det är ju lite opraktiskt). Om han är en vettig människa borde han fatta att det inte är rimligt som det är nu.

Jag tycker inte de känns som om ni har gemensam ekonomi.

Jag och min man har gemensam ekonomi men inget gemensamt konto med kopplade kort. Vi betalar alla räkningar (vissa saker som hobbys är inte inräknade i detta) sen sätter vi över pengar till sparkontona (det är våra men de står i mitt namn) och sen har vi 2000:- i månaden var på respektive kort. Blir det pengar över sparas dom alternativt används till amortering på lån. Vi har även barn (jag har 2 sen tidigare och han har 2 den tidigare) och deras utgifter ingår i vårt gemensamma så vi betalar för alla barn och delar inte upp det heller.

Något liknande tycker jag ni ska ha annars borde han gott och väl stå för lite mer i matväg om han äter som du beskriver och ni ska ha samma upplägg. Speciellt om ekonomin är ansträngd.

Det låter som om han har någon typ av ätstörning, att trycka i sig en familjepizza själv är inte sunt oavsett hur mycket han tränar.

Men, om han framhärdar i att han tycker att det är rättvist att ni betalar 50/50 så ska ni givetvis också få ut 50/50 av maten. Gör ett statement och dela upp allt i två lika stora delar. Lägg på olika hyllor och märk upp vad som är ditt resp. hans. Tar han av din ranson får han betala dig för den.

Ekonomin är en sak, och att bete sig som ett barn är en annan. Det är fräckt att ta sin partners portion utan att ens fråga.

Du behöver säga till honom att du inte har råd att försörja honom. Föreslå en uppdelning av matkostnaden 70-30. Alternativt att ni kör separata inköp och separata hyllor i kylen utöver bröd och mjölk.

Jag vet förstås inte hur mycket ni pratat om detta men får intrycket att du framfört detta på ett vänligt sätt. Det räcker tydligen inte. Du måste säga exakt det du skriver här: att du inte klarar av det här ekonomiskt och fattar han inte det får du lämna honom för det går inte! 

Vad sa han när du sa att du förstod att han tog din glass? Alltså, han beter sig ju som en liten unge som inte kan skilja på mitt och ditt, som bara går på känslan i sekunden. Dessvärre är det väl så att han struntar i om det är ditt. Om han brydde sig skulle han väl åtminstone fråga om det var ok att han tog sista glassen. Han gör så här för att han kommut indan med det tidigare, så enkelt är det. Han kommer inte förändra något om inte du förändrar ditt sätt att hantera det. 

Ska du behöva ha eget kylskåp med lås på, kan du ju fråga honom. 

Problemet är ju inte bara att han äyer mer utan att han också tar saker som han vet är dina. Om du tydligt talat om att det här är min chokladkaka eller glass och du får inte ta och han ändå tar känns det som att det är nåt annat problem. Endera att han har ett mycket problematiskt förhållande till mat eller att han inte tar dina gränser på allvar. Det skulle jag nog prata om och reda ut först, nästa steg är hur ni ska fördela ekonomin. För som det är nu skulle det ju inte hjälpa om ni köpte separat mat eftersom han ändå skulle äta upp din, vad det verkar.

Bara för att man har gemensam ekonomi delar man inte på allt. Om tex min sambo köpt en glass som jag VET är just till han och inte till oss så är det ju självklart att man frågar innan man tar.

Samma som när man var liten och bodde hemma. "Det ligger en chokladkaka i skafferiet, vems är den? Får jag ta en bit?"

Din sambo är självisk.

Jo, det är ju lätt att vilja dela rakt av om man själv är den vinnande parten i det hela. Men om en äter ett par gånger mer än den andra, så håller det inte. Ska jag vara ärlig så känns det nästan omöjligt att det skulle fungera på längre sikt om en bara sådär kör över den andra och glufsar i sig dennes favoritmat också. En eller annan gång, men konstant liksom. Rimligen borde du väl redan sagt till om detta ett antal gånger och rimligen har han väl redan också glömt det varje gång efter några minuter känns det som. 

Sambon tycker att det blir skevt att vi ska hålla på att mäta vem som äter vad och hur mycket och fördela pengar över det. Vi har helt olika synsätt. Han tycker att vi ska dela allt jämt av så är "båda nöjda och glada". Det blir mer jobb såklart att räkna ut vem som ska betala vad och hur mycket.

Men det känns bara inte kul att inte ha råd att köpa rakhyvlar för att pengarna ska gå till mat som tar slut hela tiden..