Blir sorgen värre med tiden?

Sorg går mellan olika stadier. Aldrig exakt likadant, eftersom människor är olika lagda och döden kommer på olika sätt.

Det finns ett gammalt talesätt om "ett år och en dag". De flesta skriver nog under på det. Efter ett år och en dag har man kommit förbi den värsta sorgen.

För mig blev det värre ju längre tiden gick, för det var då man insåg vad aldrig mer betydde...
Tillslut vände det och sorgen och saknaden blev till något annat... Det akuta gick över, man lärde sig att leva med den, sorgen och saknaden alltså

Min bror dog hastigt och oväntat i julas och jag känner som du, det blir värre och värre. Saknaden blir större och större. Nu är det längesen jag hörde hans röst och längesen jag träffade honom och det gör såååå ont. Det blir så verkligt att jag ska leva hela livet utan honom, hur ska jag klara det?!?! Det är hemska känslor och tankar och ibland känns det ingen mening att leva längre, att jag inte kommer klara det. Jag har en son så för honom måste jag finnas. Sorg och förlust är förfärligt. Beklagar din förlust.

Ingen fara alls. Sorgen bearbetad på olika sätt likväl som den påverkar dig på olika sätt. Finns ingen direkt mall hur det ska gå till. Läs på om sorgens olika faser så kanske du känner igen dig i det. Om du känner att det börjar bli ohållbart så ta kontakt med kurator på din vårdcentral för en serie samtal.

Jag tror det viktigaste i sorgeprocessen är att vara ledsen, och om man känner skuld och ilska så bör man försöka hitta tankarna som ger en dem. Förlust  kommer alltid ge  sorg, men det kan förbli obearbetat om du har  skam,skuld och rädsla och ilska inblandat tänker jag, det är  ju dina tankar  som ger dig känslor, så se till att lyssna på ditt inre då och  då?? 

Det går ju upp och ner det här med sorg. Förlorade min pappa väldigt hastigt i vintras och till en början var det ju chock och mycket praktiskt som skulle ordnas som man kunde distansera sig med. Som någon tidigare skrev så börjar man ju sakna honom mer och mer nu när det gått en tid och man inte träffats på länge så att säga. Jag är rädd att glömma hans röst och hur han såg ut. Så jag tror att när chocken lagt sig efter några månader så blir det värre ett tag, för att sedan bli bättre igen. Det finns ju inget riktigt ?sörjt klart? utan det är en process som går upp och ner. Ibland blir man påmind och man blir ledsen. Men med tiden tror och hoppas jag att man kan se tillbaka på minnerna med mer glädje än att bara känna sorg.