• Leapea1

    Deprimerad efter förlorat barn

    Jag måste bara få skriva och se om det finns någon där ute som sitter i samma sits.

    Jag kan möjligtvis vara deprimerad i "en liten skala" jag vet inte?

    Jag studerar heltid och har en dotter på 4 år och sambo. En underbar liten familj. Jag klarar av vardagssysslorna men oftast är jag less, ledsen, irriterad, trött. Jag känner mig otacksam till min underbara familj och känner mig ful, oälskad etc.

    Vi har fått två missfall på 4 månader och blev sedan gravid månaden efter och i vecka 21 fick vi göra abort som var fruktansvärd. Två veckor efter det fick jag skrapas två gånger under samma dag. Det var också väldigt jobbigt under den perioden.

    Vi har nu försökt snart i ett år att bli gravid men det händer inget. Jag inväntar en kallelse till sjukhuset för att undersökas.

    Jag tänker varje dag på min lilla ängel uppe i himlen och känner sådana skuldkänslor när jag blivit arg på vår dotter (vilket jag vet är helt normalt att bli arg) och jag känner att jag blir tokig ibland och inte förtjänar dem, vilket gör att jag kan sätta ifrån min sambo ibland. Gör jag det för att jag mår som jag mår eller för att jag bara vill vara själv?

    Känner någon igen sig? Hade varit så skönt att få prata med någon i samma situation.

  • Svar på tråden Deprimerad efter förlorat barn
  • UndrandeSökare
    Leapea1 skrev 2019-02-17 12:02:31 följande:

    Jag måste bara få skriva och se om det finns någon där ute som sitter i samma sits.

    Jag kan möjligtvis vara deprimerad i "en liten skala" jag vet inte?

    Jag studerar heltid och har en dotter på 4 år och sambo. En underbar liten familj. Jag klarar av vardagssysslorna men oftast är jag less, ledsen, irriterad, trött. Jag känner mig otacksam till min underbara familj och känner mig ful, oälskad etc.

    Vi har fått två missfall på 4 månader och blev sedan gravid månaden efter och i vecka 21 fick vi göra abort som var fruktansvärd. Två veckor efter det fick jag skrapas två gånger under samma dag. Det var också väldigt jobbigt under den perioden.

    Vi har nu försökt snart i ett år att bli gravid men det händer inget. Jag inväntar en kallelse till sjukhuset för att undersökas.

    Jag tänker varje dag på min lilla ängel uppe i himlen och känner sådana skuldkänslor när jag blivit arg på vår dotter (vilket jag vet är helt normalt att bli arg) och jag känner att jag blir tokig ibland och inte förtjänar dem, vilket gör att jag kan sätta ifrån min sambo ibland. Gör jag det för att jag mår som jag mår eller för att jag bara vill vara själv?

    Känner någon igen sig? Hade varit så skönt att få prata med någon i samma situation.


    Jag beklagar dina missfall. Vi har haft 6 missfall så jag kan förstå hur du känner.

    Har du haft 3 missfall i rad kan du få göra en missfallsutredning och har ni försökt bli gravid i 12 månader utan plus, så kan man få göra en infertilitetsutredning.

    Det kan ju tyvärr bli ärrbildning efter skrapning som gör att nästa embryo får svårt att fästa. Så om jag var du skulle jag se till att få göra en hysto (du behöver en remiss för det), då går man in i livmodern med en kamera och filmar därinne och tar bort saker som inte ska vara där. Jag har gjort hysto hos Serum i Aten, de är jätteduktiga. Så får du inte göra hysto i Sverige, res utomlands och gör det privat. Det kostar 1650 euro. Utomlands bli man sövd så du känner inget och man kan flyga hem samma dag efter hyston.

    Har du någon psykolog eller kurator att prata med om ditt mående? Om inte, så kolla med din vårdcentral eller kanske Kvinnokliniken på sjukhuset om de har nån du kan prata med.
Svar på tråden Deprimerad efter förlorat barn