Bonusbarn som ändrar attityd.

Min sambos 9-åring har ändrat attityd gentemot mig. Från att ha fått hjälpa henne med allt i livet som ett barn behöver hjälp med till att inte få göra någonting. Från att vilja sitta under samma filt i soffan och ge kramar vid möte och avsked så säger hon knappt hej/hej då när hon kommer från/ska till skolan eller hennes mamma.
Från att självmant berättat om sin dag och vad som händer när hon är hos sin mamma till att knappt svara på tilltal. Hon är inte otrevlig eller uppkäftig i sin ton utan verkar bara inte bry sig att svara när jag talar till henne. Hon hade en likadan kort period en tid efter jag flyttat in. Då gav jag henne utrymme, tid och gjorde ingen sak av det.
Sen i somras har hon haft en dag eller några dagar med detta beteende men det har snabbt gått över och jag har inte gjort något då heller. Nu kommer det oftare och kan hålla i sig hela veckan hon är här. Nu är det en dag eller några dagar det är som vanligt. 
Hon är en person som har svårt att uttrycka sina känslor, är introvert, vill vara till lags och tar helst inte plats.
Jag vill prata med henne och fråga om jag gjort något som gör att hon är arg/ledsen på mig eller om det är något annat som skaver.
Är det jag eller är det pappan som ska prata med henne? Är det "rätt" att sätta henne i en situation där hon ska säga vad hon tycker om mig till mig? Ska jag inte göra något?
När jag pratar med min sambo om hennes beteende så svarar han mest att "det är sån hon är" eller "hon är svår".
Jag har inga barn själv och vet inte hur jag ska göra.

Tar tacksamt emot tips och råd. Ni som själva bor med en som har barn sen innan, hur gör ni för att livet och vardagen ska gå ihop och bli bra för alla?