Rebekah skrev 2019-01-26 01:16:05 följande:
Min dotter är 7 år och de senaste 5 åren har jag varit tillsammans med en man som inte är hennes biologiska pappa. Vi har nu valt att gå isär och är båda osäkra på om relationen mellan honom och min dotter ska fortsätta. Han var en stor del av hennes liv, hon ser honom som sin pappa och hon är ofta ledsen för att han inte är där.
Vi träffar honom då och då men hur kommer det se ut i framtiden om man träffar någon annan? Vill tillägga att hon bor hos sin biologiska pappa varannan helg.
Är det bäst att kapa banden med bonuspappa eller fortsätta relationen?
Hur har ni gjort vid separation med bonusförälder?
Tacksam för råd
Jag tycker du ska förhålla dig till hur det är just nu, inte tänka på hur det blir när du träffar en annan. Vill killen fortsätta träffa dig och ditt barn? Är det på tal att de kan träffas utan dig? Hur ofta vill ditt barn träffa exet?
Det där kan ju ebba ut eller förändras över tid. Om det finns en stående tid där de vill träffas, säg en gång i månaden, oftare eller mindre ofta, så kan ju du ta den tiden till egentid. Vill du (eller de) inte att de ses ensamma blir det kanske knepigare beroende på hur ni vuxna känner inför att träffa varann.
Om vi utgår ifrån att ditt barn och ditt ex fortsätter att träffas och om vi ska fundera på hur det kommer att bli när du träffar en ny. För det första så har ditt ex träffat ditt barn när hon var i en yngre ålder, det kanske gör sitt till att hon är angelägen om att hålla kontakten. Det kan också vara personkemin. Att hon vill fortsätta att ha kontakt med den här killen innebär inte att hon kommer att vilja ha kontakt med alla killar du råkar ta in i hennes liv. Det är vad jag tror.
När du träffar en ny måste du givetvis berätta att din dotter fortfarande har kontakt med ditt ex fastän det inte är hennes biologiska pappa, eftersom hon önskade sig det. Om det är något du glädjer dig åt för hennes skull är det nog inte svårt för en ny att acceptera.
Detta är skrivet av en person som inte har varit i din situation. Jag är tillsammans med en kille som har ett barn sen tidigare. Hos mig har alltid den där känslan varit stark att om det tar slut så innebär det att jag försvinner från barnets liv, jag har därför inte varit intresserad av att göra mig till en allt för viktig person i dess liv. Jag blev inte heller inviterad att ta för stor del i deras liv. Det barnet var dock äldre än vad ditt barn är nu. Ett mindre barn måste man nog ta till sig på ett helt annat sätt.
Hoppas du kommer fram till något som passar er alla!
