Stöd i min bästa väns sorg

Jag har en vän som betyder allt för mig. Hon är en riktig livsvän, och vi har pratat varje dag sedan vi träffades för 7 år sedan. Vi delar alla tankar och skiftningar i livet, trots att min vän egentligen inte dras varesig till vänskap eller närhet..

Nu går hennes mamma mot döden, i en långvarig sjukdom. Fullt förutsägbart och väntat, men ändå. Min vän är gift och har två nästan vuxna barn. Hon har en jättefin man, även om de inte riktigt uppnår de samtal och den psykiska närhet hon egentligen önskar.

Jag är den avgjort närmaste vännen i hennes liv, i princip umgås hon inte med någon annan för egen del, även om de har några vänpar som de umgås med tillsammans.

Hon har svårt för känslor, svårt för uttryck, är inte van att prata så som vi numera gör. Hon gråter hos mig när hon är ledsen, men är normalt ingen som visar upp känslor.

Min fråga är hur jag skall göra för att finnas i närheten på bästa sätt!? Jag är inte rädd för sorg, eller tårar, absolut inte för närhet. Jag vill bara hjälpa henne på de sätt jag förmår, eftersom hon är den bästa vän jag haft. Jag kommer aldrig att få en sådan vän igen.

Samtidigt har hon sin man, och en syster. Hon har dina barn. Jag vill inte tränga mig fram, men finnas till hands. Hur är man lagom? En bra vän?