Uppstyrt umgänge.
Jag och mitt ex har ett barn tillsammans som smart fyller två. Vi har varit separerade i snart ett år. Under tiden har vårt barn i huvudsak hos mig men umgåtts med och även sovit med sin pappa.
Mitt ex har ett arbetsschema som ser olika ut vecka till vecka under en rullande sex veckors period. Hans arbetstider är också sådana att han antingen börjar innan förskolan öppnar eller slutar efter att den stängt. Han jobbar var tredje helg och är därför också ledig vissa vardagar.
Själv jobbar jag kontorstider och är ledig alla helger.
Det här innebär ju att vi får planera för dottern vecka för vecka. Det går inte att ha nån kontinuitet på vardagarna eftersom varje vecka ser olika ut och han aldrig kan både hämta och lämna samma dag. Det här är naturligtvis rätt frustrerande eftersom jag aldrig kan boka in några fasta aktiviteter och helt får planera mitt schema efter honom. Men det är så klart nåt man får leva med för att vårt barn ska kunna ha tillgång till honom. Jag har vid upprepade tillfällen bett honom söka nytt jobb med bättre mer förutsägbara tider (till saken hör att han vantrivs på jobbet) men det kommer han aldrig till skott med. På sistone har han också fått hopp om vissa möjligheter på jobbet som gör att jag tror han kommer bli kvar där och att jag måste leva med den här hattigheten ett bra tag framöver. Men jag har nu, vilket han tycker är sjukt krävande och jobbigt bett honom ställa som krav att det varje vecka ska finnas en och samma dag när han slutar tidigt och nästa dag börjar sent. Dvs så att han alltid kan ha henne över natt samma veckodag. Är det ett orimligt krav av mig att ställa? Ska jag vara nöjd med att han all tid kan ha henne nån natt om vardagarna.? Och inte bry mig så mycket om vilken.
Det som stör mig mest är att han kör samma race på helgerna. Han planerar in sina fritidsaktiviteter och meddelar mig vilken övrig tid han kan ha henne. Vilket alltså betyder att jag planerar hela mitt liv Efter honom. Och det orkar jag inte mer. Så där har jag ställt som krav att av de två helger han inte jobbar ska vi ha huvudansvaret varsin. Behöver han sen "barnvakt" på sin får han fråga g
men huvudansvaret är hans. Han tycker det här är sjukt provocerande och oflexibelt. Och tycker vi ska kunna "lösa saker efterhand" för vårt barns skull. men jag känner att mitt liv helt styrs av honom och hans schema. Att jag inte bryr mig om det blir mer eller mindre tid för vårt barn med honom i slutänden bara det blir nån ordning och reda... Så det kanske är just egoistisk jag är..