Köpa kattungar som är bitiga

Alla kattungar bits som små. De liksom andra djurungar tränar sig på att fånga möss, klara slagsmål med stora katter osv. De leker ofta och kan inte dra in klorna än, så klorna är alltid ute. Helt normalt.

Däremot hade jag blivit mer oroad av att mamman bits. Humör går ofta i arv, liksom hos människor, dvs lugna djur får ofta ungar som blir lugna osv. Det är värt att ta i beaktande.

Håller med ovanstående. Hade inte oroat mig för att kattungarna bits men hade velat köpa av seriös uppfödare dvs trevlig mamma, känd pappa, hälsokollade föräldrar (helst, iom ännu utopi med huskatter), vaccinerade och socialiserade.

Sen missförstår jag dig säkert men alla kattungar ska vara minst 12v när de flyttar från mamman (vill mest förtydliga iom att du skriver att dina tidigare katter var äldre när de kom hem).

Kattungar bits. Inget att oroa sig för.

Gällande mamma så beror det lite på hur hon bet er... Vissa katter ger ett löst bett som tecken på "det räcker nu, jag vill inte mysa/leka/whatever längre". Helt ok enligt mig, katten måste ju få sätta sina egna gränser och den kan ju inte tala. Vissa katter ger även love-bites, lite nafsande när livet bara är för mysigt och katten älskar sin ägare. Kanske inte det trevligaste myset men det är faktiskt bara ett tecken på kärlek.

Dock är ingen av ovan nämnda bett aggressiva eller hårda, aggressivitet i samband med betten bör ni vara vaksamma mot.

Inget av betten från kattungarna uppfattade jag som aggressivt bara mer som lek och bettet från mamman var ev ett sätt att säga ifrån. Tror jag... Vi träffade ju inte henne så länge. Men ägarna berättade att hon sa ifrån genom att bitas löst.

Vi kommer att hämta dem när de är 12 v. Vi var bara och hälsade på dem.

Så de tveksamheter som jag känner är just mammans bett som kan gå i arv och att ägarna uttryckte att de inte hade träffat andra människor och jag uppfattade att de inte pysslade så mycket med dem.

Så svårt att veta om det blir bra katter av dessa små. Tänket att den första tiden är så viktig

Inget av betten från kattungarna uppfattade jag som aggressivt bara mer som lek och bettet från mamman var ev ett sätt att säga ifrån. Tror jag... Vi träffade ju inte henne så länge. Men ägarna berättade att hon sa ifrån genom att bitas löst.

Vi kommer att hämta dem när de är 12 v. Vi var bara och hälsade på dem.

Så de tveksamheter som jag känner är just mammans bett som kan gå i arv och att ägarna uttryckte att de inte hade träffat andra människor och jag uppfattade att de inte pysslade så mycket med dem.

Så svårt att veta om det blir bra katter av dessa små. Tänket att den första tiden är så viktig

Kattungar kommer nafsa/bita och rivas massor. Antagligen hela det första året eller mer.

Saker du/ni kan göra är att vara konsekventa och bestämda.
Aldrig leka med (era egna) händer/fötter, utan tillgodose deras behov av jakt/bit/klös med leksaker.
Ett bestämt "nej" varje gång det sker, och sluta leken (eller vad ni höll på med) omedelbart.
Se till att kattungarna får sin energi dränerad ett par gånger om dagen. Lek med en leksak på spö tills de båda ligger och flåsar, pausa någon minut, lek igen tills de flåsar, vila någon minut... Upprepa totalt 3-4 gånger per tillfälle och avsluta med en måltid. Gör detta i alla fall tre gånger om dagen.

Tack alla för svar!

I och med att de är två så tänker jag också att de får busa med varandra utöver lekstunder med oss människor. Men som ni säger går det kanske att träna bort bitigheten och att det också går över när de blir äldre.

Fadern till kissarna är okänd. De har vuxit upp med mamman och tre andra vuxna katter. Men som sagt lite kontakt med människor vilket oroar mig. Samt mamman bett. Detta var också mammans femte kull och de andra kattungar har enligt ägarna blivit tillgivna och kelsjuka.

Jag tror inte det är ett problem. Se bara till att inte uppmuntra det eller andra beteenden ni inte kommer tycka är gulliga när de är vuxna.

Se också till att socialisera de med människor eftersom de inte fått så mycket sådant innan.