Försökt bli gravid i 9 månader...

Vi är inne på ungefär samma försök vi också. Första tog också tid på sig och kom till först i kön till IVF. Inga kända fel på någon av oss, men jag har en autoimmun sjukdom vilket kan försvåra. Första barnet kom till först när jag åt hög dos kortison av annan anledning, så det ska vi testa snart igen.

Jag är snart 35, men när vi utreddes förra gången konstaterades osedvanligt bra äggreserver, så åldern stressar mig inte alls. Jag är övertygad om att mitt immunförsvar försvårar för oss.

Vi har också försökt få syskon i nio månader nu, vår son är snart två och blev till på typ fjärde försöket. Jag börjar också bli uppgiven, testar allt möjligt med förhoppning om att det snart kanske äntligen ska bli men nu är det svårt att få upp hoppet varje månad. Jag har testat inositol nu några månader och det har i vilket fall gett mig tidigare ÄL och betydligt starkare ÄL-symptom. Har du testat något mer än munkpeppar?

1a barnet var oplanerat. Vi blev gravida med 2a på 1a försöket. Nu ska vi ha tredje. De två första försöken gick inte. Har en cykel på 25-28 dagar, blöder i ca 6 dagar och har haft äl på dag 16.

Tredje försöket så hade vi sex direkt efter mens och två dagar efter det sen inget mer. Fick positivt test denna gång så min ägglossnig är numera mycket tidigare än innan.

Kan det vara att ägglossning sker annan dag eller kör du med äl-stickor ?

Ge inte upp! För mig och min sambo tog det nästan exakt 1 år innan vi fick plusset på stickan. Vad ni än gör, ge aldrig upp <3 

Hur jobbigt det än är så kämpa vidare. 

Känner igen mig så väl i det du skrivet, 1a barnet är snart 2 och blev till första försöket. Är nu gravid i v11 och ska på kub nästa vecka och hoppas verkligen att allt är som det ska och att det går vägen! Men till din fråga det tog 11 försök att få till det och hjälp av progesteron vaggisar eftersom min lutelafas endast varit ca 6 dagar lång efter min första graviditet. Jag sökte hjälp hos en privat mottagning efter 8 månaders försök och blev superbra bemött så jag rekommenderar dig verkligen att göra det! Men oj vad hopplöst det har känts och overkligt när det väl gick vägen, har ff inte greppat det helt.

Så lycka till och ge inte upp, det finns hjälp att få

Vi är i samma läge jag och min man.. men vi har inga barn alls sen innan. Detta biter så jäkla hårt på mig. Förstår inte hur jag ska orka bli besviken mer. För ca 4 år sedan blev vi ofrivilligt gravid trots preventivmedel och gjorde abort, klandrar mig själv för det varje dag nu. Hamna i mörka tankar om att vi för alltid kommer vara barnlösa medan alla andra runt oss ?sprutar? ur sig bebisar åt höger och vänster....