Hjälp att bli gravid?
Jag är en 174 cm lång kvinna på 105 kilo på 28 år. Innan ni drömmer mig pga min vikt, fortsätt läsa.
Jag behöver skriva av mig, för nu börjar min oro tära på mig. Det gör så ont att inget händer.
Föra 6 år sedan slutade jag och min man med preventivmedel. Sedan dess har vi kört avbrutet samlag, kondom samt inte skyddat oss alls. Inget har hänt. Under denna tid har jag varit grovt överviktig, inte bara överviktig. Jag har vägt runt 130 kilo, och fick således inte hjälp av vården i vår barnlöshet. Det enda som gjorts är att kolla så det inte finns cystor på äggledarna, samt något blodprov. Fick typ bara att jag inte har pcos som jag själv misstänkte, men läkaren kändes inte direkt noggrann pga övervikten.
I juni iår gjorde jag en magsäcksoperation, en gastric sleeve. Innan processen drog igång vägde jag 134 kg. Det var min sista väg ut, jag hade provat allt annat. Snälla, hoppa inte på mig om min vikt, jag jobbar med den dagligen och att förändra mitt liv.
Så jag har minska rejält sedan maj då min flytdiet inför operationen började. Inte så mycket viktnedgång som jag önskat, men den är ändå inte dålig.
Vid operationen och 3-4 månader efter hade vi kondom samt avbrutet samlag emellanåt. Rekommendationen är att vänta ett år efter operation med att bli gravid, men vi skyddar oss inte längre. Dels för det känns onödigt, jag blir iaf inte gravid. Har nu börjar med ägglossningstest, mycket för att se om min kropp kommit igång. Än så länge får jag inga utslag på dem dock. Mensen har sedan några månader tillbaka varit hyfsad regelbunden. Vet att det kan ta tid, speciellt efter kraftig viktnedgång, som dessutom bara är halvvägs.
Ändå längtar jag, så mycket att det gör ont. Jag kan inte glädjas när jag hör att andra ska ha barn, för det blir så påtagligt att jag själv inte blir det.
Jag funderar på att ringa kvinnokliniken i veckan som kommer och fråga om en utredning, ifall min kropp funkar. Men är så rädd för det samtalet. Alla samtal jag gjort för att få hjälp har dömts pga min vikt, jag har alltid fått kalla handen och de sätter sina spår. Jag skäms för att be om hjälp, för att jag inte kan bli gravid, för att vilja bli gravid. Jag vet inte vart jag ska vända mig och det känns som om tiden rinner iväg. Jag vet också att jag egentligen måste vänta, för att ens kunna få hjälp. Men min magkänsla säger att något är fel, att jag inte kan bli gravid och jag vill verkligen veta om min kropp fungerar. Jag orkar snart inte längre ha denna längtan men vet inte hur jag ska göra.
Sorry för långt och rörigt inlägg men måste skriva av mig, kan endast tala med min man om detta men bara till en viss gräns. Han har inte samma längtan som mig, han vill ha barn men är lycklig även om det inte blir några. Så känner inte jag, tanken på att bli äldre, gammal, utan barn. Att leva resten av mitt liv utan att ha fått barn och ha dem i mitt liv känns helt ofattbar.
