Gråter! Vill så HEMSKT gärna göra IVF men är inte sambos :(

Vill så hemsk brutalt jävla jättegärna få hjälp med IVF men bor inte tillsammans med min kille och kan på grund av omständigheter inte göra det heller. Vi behöver två lägenheter och två adresser. Vi har försökt bli gravida i snart tre år!!! Jag har blivit deprimerad och måste bara få hjälp med detta nu!

FINNS DET INGENTING MAN KAN GÖRA?! Något sätt att kringgå den dumma regeln? Kan man anmäla sig som ensamstående kvinna och ha killen som egen donator? Vad är det som gäller egentligen?

Jag vet att man kan finansiera själv och att privatkliniker ibland har andra regler men vi har inte råd! Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra?

Vill så hemsk brutalt jävla jättegärna få hjälp med IVF men bor inte tillsammans med min kille och kan på grund av omständigheter inte göra det heller. Vi behöver två lägenheter och två adresser. Vi har försökt bli gravida i snart tre år!!! Jag har blivit deprimerad och måste bara få hjälp med detta nu!

FINNS DET INGENTING MAN KAN GÖRA?! Något sätt att kringgå den dumma regeln? Kan man anmäla sig som ensamstående kvinna och ha killen som egen donator? Vad är det som gäller egentligen?

Jag vet att man kan finansiera själv och att privatkliniker ibland har andra regler men vi har inte råd! Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra?

Men ni har råd med två lägenheter? Är det något bidragsfusk som finanserar det då? 

Måste det inte vara. Jag och min partner (eller som vi brukar säga sambo med två lägenheter) kan inte heller bo ihop för tillfället pga av pendlings avstånd, och utrymmes skäl. Vi vill köpa hus men husen vi har råd med ligger på ett ställe som inte funkar för hans pendling till jobbet. Han har redan nästan 2h till jobbet enkel väg och det är hopplöst om han får längre resa... Men vi kan inte flytta ihop i hans eller min lägenhet för att vi får absolut inte plats med våra saker, så vi skulle inte kunna sköta våra jobb, samt inte ha fungerande fritid. Vi sover alltid i samma lägenhet (ibland min ibland hans) men vi kan ibland spendera kvällarna var och en hos sig. Vi har tittat på större lägenhet då det skull kunna vara en tillfällig lösning men även lägenheter som ligger bra till och får plats för oss båda kostar som ett hus... Så just nu begränsas vi av vår budget... Det handlar inte om att vi är så fattiga, och vi får inga bidrag alls för vårt boende. Så dra inte förhastade slutsatser!

Jag och min "sambo" har samma problem, försökt i 3 år, osv. Vi försökte kolla på det och saken är det att man måste vara skriven på samma adress i 1 år. Då jag är på övre gränsen åldersmässigt så kan vi göra något åt det. Vi hade inte trott att det skulle vara ett problem då vi vet om att saker kommer förändras längre fram, min sambo tittar på annat jobb för att vi skall kunna vara friare i flytten tex (Han vill inte att vi flyttar närmare hans jobb..). Så när vi fick reda på detta var det ett hårt slag för oss. Sen hände det lite andra saker så vi fick lov att ge upp tankarna på att få IVF utan att betala själva. 

Men jag pratade med en kvinna på IVF på Sahlgrenska och hon sa att det inte är omöjligt om man kan påvisa en vettig anledning till varför man är skriven på olika adresser.

En annan kompis till mig påpekade att det är skriven på samma adress man måste vara. Så skriv er på samma adress men ha kvar det andra boendet som ett andra boende helt enkelt! Prata med hyresvärd eller bostadsrättsförening där ni inte kommer vara skrivna och förklara situationen så kommer de förhoppningsvis inte ställa till med bråk! 

Lycka till! Hoppas ni har bättre tur än oss. Men vänta inte för länge med att hitta en lösning. Ålder är en hård gräns och mycket kan hända på vägen som försenar allt. I mitt fall var det min behandlande läkare som fick hjärtinfarkt och hans studio missade att skicka mig vidare utan jag fick själv börja om sökandet efter en läkare. 1 års väntetid för att få påbörja utredning, sedan ville de utreda mig 1 år (trotts att jag redan gått hos läkare i över 2 år...) sen skulle jag sättas på väntelistan för IVF... och då skulle jag vara för gammal för att få det....Så vänta inte. Allt möjligt kan hända...  

Måste det inte vara. Jag och min partner (eller som vi brukar säga sambo med två lägenheter) kan inte heller bo ihop för tillfället pga av pendlings avstånd, och utrymmes skäl. Vi vill köpa hus men husen vi har råd med ligger på ett ställe som inte funkar för hans pendling till jobbet. Han har redan nästan 2h till jobbet enkel väg och det är hopplöst om han får längre resa... Men vi kan inte flytta ihop i hans eller min lägenhet för att vi får absolut inte plats med våra saker, så vi skulle inte kunna sköta våra jobb, samt inte ha fungerande fritid. Vi sover alltid i samma lägenhet (ibland min ibland hans) men vi kan ibland spendera kvällarna var och en hos sig. Vi har tittat på större lägenhet då det skull kunna vara en tillfällig lösning men även lägenheter som ligger bra till och får plats för oss båda kostar som ett hus... Så just nu begränsas vi av vår budget... Det handlar inte om att vi är så fattiga, och vi får inga bidrag alls för vårt boende. Så dra inte förhastade slutsatser!

Ni kan inte bo ihop pga pendling och utrymmesskäl men ni kommer ha tid och plats för ett barn med allt vad det innebär?

Jag menar inte att verka dryg alltså, men om ni får barn kommer det ju bli ännu mer trångt och ni lär ju ändå bara använda er av ett boende. Ni kommer ju dessutom få högre kostnader och lägre inkomst.

Att inte bo ihop är ju sällan en bra utgångspunkt när man skaffar barn, om man nu inte bor på gångavstånd och har tänkt vara särbo resten av livet (och den blivande mamman kan garantera att pappan kommer få bara med barnet lika mycket som hon...). Det är ju först när man flyttar ihop och har allt gemensamt man ser om livet ihop verkligen funkar.

Anledningen till att man ska vara sambo är ju för att man ska kunna ta hand om barnet tillsammans. Det går inte om ni inte kan bo ihop rent praktiskt. Det är kanske make något ni borde se över...

Så inget svar på frågan?