Hur kan man må efter missfall?

ring 1177 och rådfråga

Jag fick sent missfall i v.25.

Två dagar efter förlossning så fick jag fruktansvärt ont i magen och 42 grader i feber. Fick åka ambulans in och blev inlagd med intravenös antibiotika. Jag hade fått infektion i livmoder och blev kvar på sjukhus i 4 dagar. Fick intravenös antibiotika var fjärde timme och när jag blev utskriven så fick jag äta antibiotika 3x10.

Ring 1177 och rådfråga. Blir det inte bättre så skulle jag ringa vårdcentral eller gyn imorgon.

Beklagar ditt missfall.

Ja, ring 1177 och rådfråga.

Ja de vet ju bäst, var 40min kö förut så hade inte ork att sitta där bara... Ska höra med dem!Fick infektion efter förra barnet, som föddes prematur efter vattenavgång. Mådde ungefär likadant som nu, kände mig bara allmänt dålig i kroppen. Men hade då riktig feber... Fick som du dropp och fortsätt tablettkur hemma.

Beklagar verkligen det du varit med om!Ska göra det

Hej, Jag är nog mest desperat för att hitta någon att prata med. När fick du ditt sena missfall? Vi förlorade vårt barn i vecka 19 pga kromosomfel. Jag är helt knäckt och behöver någon att prata med. Tycker varken psykolog eller kurator hjälper. Hur mår du och hur tog du dig igenom det? För mig har fortfarande inte tårarna slutat runnit efter 3 månader.. är helt förstörd. 

Beklagar vad som hänt er. Det är fruktansvärt vad ni har gått och fortfarande går igenom.

Vi förlorade henne i Juni. Hon var väldigt livlig i magen tills en dag då jag inte kände henne nå mer. Vi fick det bekräftat via vul. Jag födde henne stilla i Juni. En GBS infektion hade på något sätt tagit sig in och det var det som tog hennes liv.

Året innan i November födde jag vårt första barn, vår son i v.25. Han levde i 10 dagar innan han somnade in pga en infektion. Vi blev gravida med vår flicka 2 månader efter. Det var inte planerat. Så på loppet av 1 år förlorade vi två små underbara perfekta barn.

Det är tufft och hemskt men vi bestämde oss för att leva för våra barn. Dagarna går upp och ner. Vi mår bra men vi är i en ständig bearbetning. När dagarna blir jobbiga så tillåter vi det att vara jobbigt. De flesta dagarna går det bra men det måste få vara jobbigt, vi har ju förlorat de käraste vi har.

Jag har en psykolog men just nu går jag inte till henne. Men jag pratar mycket om vad som hänt med mina föräldrar, vänner, sambons föräldrar osv.

Vi tog oss ige om det för att våra barn ska få leva vidare och för att dom ska ge oss styrka. Vi känner väl att vi hyllar dom genom att försöka leva vidare och ge om oss lever dom vidare. Jag vill inte att mina fina barn ska få mig att gå under.

Men det är vårat sätt och tänk. Det kanske inte är rätt för alla men det fungerar för oss.

Men ni måste få tillåta er att sörja men hittar ni glädje så måste ni tillåta er att få skratta och må bra. Det är en lång process och man sörjer livet ut.

Min pappa förlorade sin dotter, vår lillasyster 1999. Han har hjälpt mig genom en del.

Om du inte vill prata med psykolog eller kurator så försök prata med vänner eller familj.

<3