Vill inte bli som min mamma

Hej!

Skulle uppskatta om ni orkade läsa lite.. Jag är 18 år gammal och längtar hela tiden efter att skaffa egna barn. Varje dag tänker jag på hur jag vill vara mot dem, saker jag vill hitta på med dom, saker jag vill säga till dom. Just för att jag verkligen inte vill bli som mamma. Det är jag livrädd för. Tror ni att man kan bli den människan man vill vara?

Att ge mina barn en bra uppväxt är det jag vill mest i hela världen, en stabil, något som jag inte riktigt fick, varken av mamma eller pappa. För mamma har det absolut viktigaste varit att ha fint och städat hemma. Hon har trott att skäll och skrik ska få oss att lyssna. Mamma har skrikit och skällt på oss något så mycket och skrikit massa elaka saker till alla oss barn, något som vi alla mår dåligt av idag.

Hon har heller inte varit särskilt kärleksfull. Aldrig kommit och gett oss spontana kramar eller hittat på saker bara hon och jag. När jag kommer hem till mina kompisar blir jag så avundsjuk eftersom jag alltid velat ha en sån relation till min mamma som dom verkar ha.

Hon har heller aldrig varit särskilt omtänksam. Kort sagt tycker jag att hon tänkt alldeles för lite på allt. Ingenting hon tycker håller jag med om, precis ingenting. Nu när jag blivit äldre känner jag mig förbannad på allt som hänt. När jag var mindre var jag mer ledsen över hur hon betedde sig mot oss, men nu på senare tid har jag insett att hennes beteende inte är normalt. Min uppväxt har varit väldigt ostabil.

Tror ni att jag kan bli en annan person är vad mamma är? Jag vill verkligen bli ANNORLUNDA. Jag vet ju egentligen inte hur andras ?normala? föräldrar är, jag vet bara att mina inte betett sig normalt. Och att jag inte vill vara som dom.