Utomkvedshavandeskap + missfall

Du är inte ensam. Vi har dock inga barn sedan innan utan längtar efter vårt första.

Vi började försöka jan 2016. I början tänkte vi att det säkert bara tar lite tid så vi hade is i magen, trots att främst jag längtade hur mycket som helst. I maj 2017 fick jag en mellanblödning, något jag aldrig tidigare haft. Fick för mig att ta ett grav test som visade positivt. Fortsatte att småblöda och smärta tillkom även. Pratade med bm som sa att jag inte skulle oroa mig såvida jag inte fick en störtblödning. Bokades för inskrivning i v10. Då jag själv jobbar inom vården höll jag inte med henne utan allt skrek att något var fel. Fick efter flera dagar där jag försökt få kontakt med gyn tag i dem och fick en tid dagen efter i v7+3. Minns att jag åkte själv då jag på morgonen sa till min partner att vi bara skulle konstatera missfall. Så säker var jag! Men det var inget missfall. Läkaren hade svårt att hitta något så blev jag som på skärmen pekade ut något som tickade där inget skulle. Var vårt barns hjärta jag såg där den lille satt i vänster äggledare. Ringde mannen med tårarna sprutandes och sa att barnet levde, satt i äggledaren och att han var tvungen att komma för jag skulle opereras. Allt kring hela den situationen därefter minns jag mest med sorg då barnet levde men vi inte fick ha det kvar, sjukvård som bara var skit förutom att operationen i alla fall gick som förväntat.

8 månader därefter plussade vi igen. Symtomen var samma med smärta, dock mindre blod men nu tillkom också ett illamående från helvetet. Den graviditeten var dock inget x. I v8 såg vi den lille där han skulle med ett tickande hjärta. Allt såg perfekt ut och vi började andas ut. I v14 2 dagar innan KUB-ul torkade jag mig och på pappret var det lite brunt blod. Inget mer, men direkt visste jag att det var kört. Gyn tog emot mig efter att jag överdrivit mina symtom (egentligen mot mina principer men våra hjärtan blödde, förlåt..). På vul konstaterades uteblivet missfall. Barnet dog sannolikt v8+2 men livmodern fortsatte att växa. Jag trodde jag bar vår levande skatt i 6 veckor men han var död hela tiden. Har en magbild kvar som togs 4 dagar innan ma konstaterades där jag ser så lycklig ut... Ville skrapas men påtvingades 4 doser Cytotec 3 dagar senare som inte hjälpte men gav hemska smärtor och biverkningar. Tillslut när jag var i upplösningstillstånd då jag hade fruktansvärt ont (smärtlindring tar inte på mig) frossa (biverkan), oregelbunden hjärtrytm (biverkan), fick sitta och med fingrarna dra ut koagler ur livmodertappen som inte ville öppna sig etc vägrade mannen låta dem ge mig dos 5 utan sa åt dem att tillslut skrapa mig som jag velat från början.

Var sjukskriven 2 dagar med mannen där vi sörjde våra båda förlorade barn på heltid. Vi har pratat pratat pratat! Vi döljer inte vår sorg utan bär den med oss i vardagen istället och låter livet gå vidare.

3 månader senare fick vi som ett mirakel plus på stickan igen. Vi kände både glädje och skräck och var inställda på att det skulle gå åt helvete. Den här graviditeten har varit kantad av en negativ förväntan men också hopp. Jag har satt upp stolpar när jag bestämt mig för att sluta oroa mig för vissa saker. Jag har heller inte blött något denna graviditet. På KUB var vi inställda att barnet skulle vara dött, men det levde och vi grät av lycka. Nu är vi i v29 och han i magen är en riktig virvelvind. Vi hoppas allt går vägen men oddsen ser ju klart bättre ut.

Så ja, för oss var det klart lättare att bli gravida efter missfall.

Och ja, det ser ju ut att gå vägen så det finns hopp.

Kan tillägga att jag vet att alla barnen kommer från vänster äggstock då jag fått se med ul innan ägglossning vilken sida jag ägglossar på och även känner det. Så höger äggledare fångar upp ägg från båda äggstockarna vilket gör att vår fertilitet inte sjunkit efter jag blev av med vä äggledare.

Men oj- blev alldeles tårögd av ditt svar! TACK för att du delar med dig! Känns självklart hemskt att du fått genomgå detta, samtidigt som det är skönt att veta att man inte är ensam. Om du nu är gravid och så långt gånget så behöver du nog inte vara orolig längre! Tredje gången gillt :D och GRATTIS till er graviditet! 

Jag hoppas att det blir samma för mig, att det blir enklare att bli gravid efter detta.. kanske blir det tredje gången gillt här med :) Försökte ni bli gravida igen direkt efter missfallet eller väntade du på första mensen? 

Är det så alltså, att den friska äggledaren fångar upp från både vänster och höger? Isåfall ger det mig massa hopp, TACK!

Jag är nu inne på andra dagen med missfalls blödningar, hemskt! och gör så ont! Varje gång jag ska duscha blir jag ledsen då det  både syns och känns över hela min kropp att jag är gravid, men så är ju inte fallet.. Vill bara att detta ska vara klart så gravsymtomen släpper och jag kan försöka läka psykiskt. 

Stort tack för att du delade med dig och stort lycka till med er efterlängtade graviditet!  

Är i liknande sits, inte så lång tid mellan. Fick missfall i juni och blev gravid igen i augusti. För en månad sen, på dagen faktiskt, blev jag inlagd för utomkvedshavandeskap och fick operera ut ena äggledaren.

Vet inte riktigt hur jag ska känna just nu. Känner precis som du orättvisa, när så många runt om går igenom graviditeter utan problem på första försöket.

Är gärna anonym i tråden, men skriver gärna privat :)

Beklagar dina upplevelser, det är såå hemskt, sorgligt och orättvist! :( 
Trodde först att jag var den enda som genomgått både X och missfall, men tydligen är vi några få som delar dessa hemska erfarenheter!

Jag är helt ny på familjeliv och förstår att du vill vara anonym, helt ok! Vet inte hur man skickar meddelandet privat tyvärr. Tack för att du delade med dig! Har ni börjat försöka igen? 

All lycka till i framtiden!

Man önskar ingen ska behöva gå igenom det vi gör. Missfall tyckte jag dock var psykiskt lättare då det inte fanns något att att göra- barnet var ju redan dött. Fysiskt däremot var det hemskt så jag lider med dig nu när du är mitt uppe i det.

Vi väntade en mens efter ma innan vi försökte igen. Första mensen efter ma var det värsta jag varit med om, bara en varning. Har endo så vet inte om det spelade in men smärtan var utom denna värld. Gick ner i ena benet så jag inte kunde gå och blev värre när jag var stilla. Slutade på akuten där de konstaterade att allt såg ut som förväntat och berättade att det var vanligt att man kunde få så ont första mensen efter missfall. Var redo! Det blev sen som vanligt <3

Jag vill tro att det var min endo som sabbade vänster äggledare redan från början. Så när jag blev av med den blev det egentligen lättare att bli gravid då den vägen försvann och den andra som funkade täckte upp.

Håller tummarna för att det snart är över för er med missfallet, att ni finns för varandra psykiskt och att det blir tredje gången gillt också för er! Kanske lagom till jul? <3

Jag har varit med om exakt samma sak. Opererades akut för ett X i vecka 7. Nu har det gått 7månader sedan operationen och vi är fortfarande inte gravida. Det känns hopplöst. Jag tror inte att min vänstra och enda äggledare har någon passage...

Jag hade två missfall 2014 och fick sen en dotter 2015. Har sedan dess haft ytterligare fyra missfall och ett utomkveds, som också slutade i operation. Har hittills inte blivit gravid sen dess tyvärr, ska nu sätta igång processen för IVF. Så totalt ett barn på åtta graviditeter och snart 5 år. Känns tungt :(

Men att bara ha en äggledare ska ju inte påverka, liksom ett missfall så det finns verkligen hopp för dig!