Känns som att jag konstant förlorar.

Hejhej.

Detta år har varit ett otroligt tungt år för mig, det är så många olika saker som har hänt och saker jag aldrig förr varit tvungen att hantera så känner mig helt vilsen och känns inte som att jag har tid att bearbeta något innan nästa tragedi dyker upp.

En sammanfattning av vad som har hänt;

I början av året så tog det slut med min enda kärlek jag har haft här i livet, efter 2 år tillsammans så valde hon att göra slut. Jag kämpade inte för att behålla henne utan tyckte det kändes som en bra idé att göra slut för jag kände på många punkter samma som henne.

Det började kännas bra efter drygt 2 månader och jag kände att jag var på rätt väg och sedan dog min älskade mormor från ingenstans, träffade henne två dagar innan och hon var helt fine och sedan två dagar senare så var hon död.

Drygt 3 månader efter mormors död så fick jag ett samtal av min barndomsväns mamma. Det visade sig att han hade begått självmord. Vi har varit bästa vänner från 7 års ålder till drygt 22 då vi började glida isär för han började ta tyngre droger och var inte en person jag ville vara nära längre. Men när jag läser sånt han skrivit till mig de senaste året innan han begick självmord så känner jag mig så dum som inte insåg hans smärta han bar på inombords. Känns som att jag hade kunna göra något.

Min pappa har även det senaste året vela ta igen det som vi missade under min barndom och jag vet inte riktigt.. Han var väldigt arg och våldsam när jag var liten och det slutade med att han lämnade vår familj och flyttade långt bort och efter det så hade vi bara telefonkontakt tills nu 2018 egentligen. Telefonkontakt kändes okej för då tänkte jag inte på vad som hänt tidigare. Men nu när han vill träffas och alltid be om ursäkt för vad som hänt förr så drar det upp så många gamla och hemska minnen från förr vilket gör mig än mer stressad.

Utöver detta så har det varit många fler mindre saker som gör mig stressad som tex;
Kan inte sova, kommer inte in på utbildningen jag vill komma in på, går dåligt på jobbet, andra dödsfall... jaa listan är lång.

Allt som allt så känns det som att så fort något börjar gå bra så dyker nästa skit upp och jag hinner inte bearbeta allt. Nu sitter jag här och har sån extrem ångest över att den enda kvinnan jag älskat inte längre är min och jag kan inte för mitt liv komma över henne. Tänker på henne konstant... tänker på min gamla vän, mormor, pappa...

Alla dessa problem är så främmande för mig att jag inte vet hur jag ska göra för att komma över det, mitt huvud är aldrig tyst längre.

Hur hanterar man ett år som detta?

Vet att texten blev lång, ber om ursäkt för det.