Bortkastad tid

Känner att tiden går och att jag jag slösat bort mitt liv. Läste till sjuksköterska ett år och trivdes jättebra med studierna men hoppade av. Fick inte godkänt på praktiken. Jag var så osäker på mig själv och hade intalat mig själv innan att jag inte skulle klara den. Så blev det också tyvärr. Fick en handledare som dömde ut mig direkt och som inte gav en bra handledning. Blev så knäckt att jag inte tog chansen att göra om praktiken på ett lugnare ställe. Tog flera år innan det släppte men jag tror inte någon förstod det. 
Jag har jobbat inom äldreomsorgen sedan dess som undersköterska. Samma rutiner varje dag, känns inte alls intellektuellt stimulerande och jag skulle hellre få ta mer ansvar och ha möjlighet att påverka mera. Så less på koka gröt, blöjbyten, tvätt, tömma disk etc.....
Jag har nu sökt och kommit in och fick tillgodoräkna mig fast det var så länge sedan jag läste, så ska börja till våren igen på termin två. Men nu tänker jag på att jag kastat bort 10 år av mitt liv. Tidigare tänkte jag att jag var för gammal att studera. Jag hoppade på ssk utbildningen på annan ort för några år sedan men kände mig så gammal. Ingen annan sa det men i mitt huvud så tänkte jag så hela tiden.(jämförde mig)  Nu ska jag inte tänka så utan försöka se det som positivt att vara äldre med mera erfarenhet. 
Jag vet att mina föräldrar inte stöttar mig men mina vänner har alltid stöttat mig i att läsa vidare. Men det är något jag är väldigt besviken på. 
Hur ska jag tänka och resonera egentligen?