När 1+1 försöker bli 3 med tabletter.

Med två utomhavandeskap i bagaget samt 5 år av försök påbörjade jag för drygt 1,5 år sedan att kolla upp
vad man kan göra, jag fick då veta att jag hade pco, och att jag skulle göra en spolning. kändes som jag
inte gjorde annat en att springa hos gyn. tills jag vart så less på att få olika läkare varje gång som dessutom
inte hade läst på om mig så jag fick upprepa mig hela tiden. sista besöket talar han om för mig att han inte kunde
hjälpa mig pgr av att han inte jobbade heltid samt att han inte skulle rekommendera sina kollegor att hjälpa mig.
vad svarar man då ? tyckte hela situationen var sjuk och påfrestande så jag la ner allting tills jag kände att jag
orkade "börja om"

Jag besökte en special klinik tillsammans med min sambo där jag nu fått veta att jag inte alls har pco. men det finns inte
heller någon förklaring till varför jag inte ägglossar naturligt då alla mina hormon värden ser normala ut.

Så jag har nu fått lite hjälp på traven och har två dagar kvar på en tablett som ska framkalla "The crime sceen" och på dag tre
skall jag börja äta letrozol. Sen kommer dom hålla koll på mig eftersom det fortfarande finns stor chans till utomhavandeskap. Så
om jag skulle få det på tabletterna kommer vi hoppa direkt på ivf, men jag fick veta även där att det finns chans till utomhavandeskap
vid ivf. Så samtidigt som man är glad för att det äntligen är igång så är man ju livrädd att nått ska gå fel på vägen.

Är en sjuk känsla att inte kunna vara glad till 100%
och att man kan längta efter någon som inte finns.

Tycker dom senaste åren har varit så jobbiga psykiskt då mina vänner redan är inne på unge 2-3, Denna eviga väntan... att en 10 dagars kur med piller kunde gå så otroligt långsamt..

Vet att alla är olika, men hur har det gått för alla er som också fått hjälp med tabletter?