Ökenblomman

Äldre 16 Oct 14:23

15 svar

Min dotter styr mig

Jag har en sjuttonårig dotter med borderline, självskadebeteende och ångest. Det senaste året har hon och jag kommit varandra nära igen efter en turbulent tonårsperiod men nu har hon istället utvecklat ett osunt beroendeförhållande till mig. Jag har en man, tillika hennes pappa, som jobbar borta halva tiden, detta gör att jag har obegränsat med tid att lägga på henne när han är borta och av logiska skäl delad tid när han är hemma. Detta har aldrig tidigare varit något problem men har blivit nu på senare tid. När hennes pappa är borta kan hon fritt titta på serier och hänga med mig utan att någon annan är "i vägen". Jag passar alltid som umgänge om hon inte har någon vän att umgås med. Vi pratar om praktiskt taget allt. Så fort hennes pappa kliver innanför dörren så blir han en fiende som tar tid från hennes och min relation. Min man jobbar även mycket när han är hemma, vilket innebär att jag bara har någon timme hit och dit med honom en vanlig dag. Den resterande tiden försöker jag att dela upp mellan min man och henne genom att titta på någon serie med henne varje kväll, om hon är hemma, och sedan försöka någon halvtimme med honom innan jag går och lägger mig. Men fastän jag umgås mer med min dotter än med min man när han är hemma så blir hon ändå arg när jag spenderar tid med honom. Detta kan vara scenarier som om jag väljer att gå ut på bio med min man, eller om vi sitter tillsammans i soffan på kvällen och pratar eller om jag vill att han ska vara med när hon och jag tittar på film. De enda alternativ jag har är att bara umgås med henne, men utan honom, när han är hemma (hon vill ha mig helt själv), eller att försöka dela upp tiden vilket ändå leder till att hon är sur och säger att jag är en hemsk person som väljer honom före mitt barn osv osv. Jag försöker hela tiden kompromissa och säga att hon självfallet får följa med oss överallt och vara med när vi sitter och pratar osv, men hon säger att det inte är samma sak. Om hon och jag sitter och pratar och hennes pappa kommer upp så stannar hon någon minut och sen går hon till sitt rum och stänger dörren för att hon inte får all min uppmärksamhet. Vid ett tillfälle när jag satt och pratade med henne för att sedan gå till min man, som satt och jobbade, blev hon galen och slängde igen sin dörr. Hon skadade sig själv och sa sen att det var mitt fel för att jag väljer honom före henne. Hur mycket jag än försöker att berätta för henne att jag inte bara kan vara med henne så vägrar hon förstå mig. Hon menar att jag inte kan ta ifrån henne hennes upplevelse att hon hamnar i andra hand när pappa kommer hem. Sanningen är dock den att jag är mycket mer med henne än honom ÄVEN när han är hemma. Men det ska vara bara hon, annars fungerar det inte. När han åkte sist fällde hon kommentaren: nu har jag dig för mig själv i två veckor. Det kan te sig fint, men i det här fallet blir det inte det. Jag vet inte hur jag ska lösa situationen. Jag kan inte förstöra förhållandet till min man för att vara här för henne så fort det behagar och jag kan inte låta henne skada sig själv heller för att jag inte ger henne all uppmärksamhet. Jag förstår att detta blir ett knep från hennes sida att styra mig, men i realiteten så påverkar det hennes mående när jag inte gör som hon vill.

WiJu

Äldre 16 Oct 14:31

#1

Det låter jättejobbigt! Min första tanke är att ni behöver hjälp med er dotter. Men det kanske ni redan har. Hon kan ju inte skada sig för att hon inte får som hon vill. Det blir helt fel att hon ska styra dig på det sättet.

Roligt att hon vill umgås med dig, men det ska inte bli som ett fängelse för dig. Självklart gör man allt för sina barn, men ibland kan det bli fel.

Iom att hon skadar sig så behöver ni så klart hjälp med HUR man kan ställa krav på henne. Det vågar jag inte ge några förslag på.

Det enda jag kan skriva är att som sagt att ni måste få hjälp med HUR ni ska göra.

Anna60

Äldre 16 Oct 14:40

#2

Du har insikt i vad som händer, vilket inte är helt vanligt när man står så nära problemet som du gör. Hon utövar utpressning: "ger du mig inte 100% uppmärksamhet så tänker jag skada mig själv, och jag vet att du hatar det". Har ni kontakt med BUP så se till att hon får all hjälp därifrån ni kan få. Jag antar att hon medicinerar? Kan det vara så att hon har fel medikamenter så att det inte hjälper henne?

Linux1003

Äldre 16 Oct 15:02

#3

Vad tycker din man om det hela och tycker han inte det är jobbigt relationsmässigt till sin egen dotter?

Bjoer

Äldre 16 Oct 15:07

#4

Ökenblomman skrev 2018-10-16 14:23:28 följande:

väljer honom före mitt barn

Japp, så är det, och det är helt normalt. Hon måste förstå att ibland blir man bortvald och hon måste lära sig acceptera det. Allt kan inte vara på hennes vilkor. Om hon är 17 så är det snart dags att flytta ut också. Hur ska det gå ifall hon är så beroende av dig? Har hon själv funderat på det?

erikaABC

Äldre 16 Oct 15:12

#5

Pappan måste kliva fram och ta ansvar. Han måste arbeta på sin relation till dottern. Varför gör han ingenting med dottern när han är hemma? Det är inte du som ska fixa allt med dotttern, speciellt inte hennes relation till sin pappa.

Anna60

Äldre 16 Oct 15:21

#6

Bjoer skrev 2018-10-16 15:07:21 följande:

Japp, så är det, och det är helt normalt. Hon måste förstå att ibland blir man bortvald och hon måste lära sig acceptera det. Allt kan inte vara på hennes vilkor. Om hon är 17 så är det snart dags att flytta ut också. Hur ska det gå ifall hon är så beroende av dig? Har hon själv funderat på det?

Det handlar inte om att bli "bortvald", det handlar om att prioritera alla människor i sin närhet. Men under olika förutsättningar och tidpunkt. Din dotter, TS, måste inse att hon inte är världens mittpunkt. Hon måste lära sig förstå att det finns fler människor i familjen och att alla familjemedlemmar behöver tid, närhet och kärlek. Hon har svårt med att se andras behov kan jag tro. Detta måste hon lära sig. Ångest och bortderline till trots. Det går att fungera som människa ändå, och att faktiskt ta ett steg tillbaka.

Bjoer

Äldre 16 Oct 15:51

#7

Anna60 skrev 2018-10-16 15:21:23 följande:

Det handlar inte om att bli "bortvald", det handlar om att prioritera alla människor i sin närhet. Men under olika förutsättningar och tidpunkt. Din dotter, TS, måste inse att hon inte är världens mittpunkt. Hon måste lära sig förstå att det finns fler människor i familjen och att alla familjemedlemmar behöver tid, närhet och kärlek. Hon har svårt med att se andras behov kan jag tro. Detta måste hon lära sig. Ångest och bortderline till trots. Det går att fungera som människa ändå, och att faktiskt ta ett steg tillbaka.

Fast hon blir bortvald, just då. Och det är ok. Man kan inte prioritera alla människor, då prioriterar man ingen. Det är liksom det som är att prioritera. Ibland får hon prioritera dottern, ibland mannen, ibland att inte vara med någon av dem.

Meriall

Äldre 16 Oct 19:05

#8

Men vad händer om pappan vill vara själv med henne (=du är inte med) och ger henne 100% uppmärksamhet?

Det känns som att ju bättre deras relation är, desto mimdre problem kommer detta bli.

De måste umgås mera själva.

Scoops

Äldre 16 Oct 19:35

#9

Meriall skrev 2018-10-16 19:05:24 följande:

Men vad händer om pappan vill vara själv med henne (=du är inte med) och ger henne 100% uppmärksamhet?

Det känns som att ju bättre deras relation är, desto mimdre problem kommer detta bli.

De måste umgås mera själva.

Borderline är tricky på det viset. Det kan lika gärna bli så att hon använder samma taktiker på pappa som hon nu gör på mamma. Så att till sist ger hon alltid någon av dem dåligt samvete.

Hon ska verkligen inte med sig diagnos tillåtas att styra familjen. Om ni inte redan får det så måste ni se till att få riktig hjälp. Inte bara hon utan också ni som föräldrar. Så att ni kan ligga steget före.

Scoops

Äldre 16 Oct 19:37

#10

Det jag vill säga är att man kan inte "uppfostra bort" borderline. Det går inte över och växer inte bort. Det behöver man riktig behandling för av en bra psykolog för att inte antingen självskada eller skada andra.

Ökenblomman

Äldre 17 Oct 11:57

#11

WiJu skrev 2018-10-16 14:31:32 följande:

Det låter jättejobbigt! Min första tanke är att ni behöver hjälp med er dotter. Men det kanske ni redan har. Hon kan ju inte skada sig för att hon inte får som hon vill. Det blir helt fel att hon ska styra dig på det sättet.

Roligt att hon vill umgås med dig, men det ska inte bli som ett fängelse för dig. Självklart gör man allt för sina barn, men ibland kan det bli fel.

Iom att hon skadar sig så behöver ni så klart hjälp med HUR man kan ställa krav på henne. Det vågar jag inte ge några förslag på.

Det enda jag kan skriva är att som sagt att ni måste få hjälp med HUR ni ska göra.

Hon går på BUP och har fått bra hjälp därifrån. Det jag däremot är orolig för är att de bara får höra hennes sida och därför inte får en helhetsbild av hennes problematik. Vi fick ha ett första samtal på BUP bara sen har jobbet enbart varit med henne. Jag vet inte riktigt hur rutinerna ser ut där gällande hjälp till föräldrarna och vad man kan förvänta sig för vår del.

Ökenblomman

Äldre 17 Oct 12:11

#12

Linux1003 skrev 2018-10-16 15:02:18 följande:

Vad tycker din man om det hela och tycker han inte det är jobbigt relationsmässigt till sin egen dotter?

Där har vi något som jag antagligen gör fel, men jag har inte berättat något om hennes kommentarer för jag inte vill att han ska bli sårad och tro att det handlar om honom. Det enda han har märkt är att hon går till sitt rum. Utbrott mm. tar hon bara vid mig. Hon visar aldrig honom dessa sidor och alla kommentarer är bara i enrum med mig. När jag har frågat henne om hon är arg på sin pappa på något vis så säger hon att han är snäll, han har inte gjort något, det är mig det är fel på som väljer honom före sitt eget barn. Det är antagligen fel att hålla honom utanför detta men han har så dåligt samvete ändå för att han missar så mycket tid med barnen så jag vill inte att han ska tro att hon avskyr honom. Detta ger henne förvisso alla möjligheter att spela ut oss mot varandra.

Ökenblomman

Äldre 17 Oct 12:19

#13

Meriall skrev 2018-10-16 19:05:24 följande:

Men vad händer om pappan vill vara själv med henne (=du är inte med) och ger henne 100% uppmärksamhet?

Det känns som att ju bättre deras relation är, desto mimdre problem kommer detta bli.

De måste umgås mera själva.

Det kan definitivt ligga något i detta. Hennes pappa var centrum i hennes liv, och hon i hans, tills hon blev cirka fjorton år, då tog en mycket turbulent tonårsperiod med revolt över. Han är en sådan som sätter tydliga gränser och inte drar sig för att diskutera. Deras diskussioner var heta under den tiden och hon gjorde allt för att trotsa och han hade väldigt liten talang för att diskutera på ett sätt som en tonåring kan förstå. Detta gjorde att han blev hennes fiende under några år. Jag är familjens diplomat och försökte att lugna konflikter men det gjorde också att det blev lätt för henne att utnyttja mig. Deras konflikter lugnade sig för cirka ett år sedan men de har aldrig riktigt kommit tillbaka till den gamla relationen efter det. Hon kom närmare mig men längre från honom. Sen hör det till saken att han är borta halva tiden, så när han är hemma umgås han gärna med hela familjen samtidigt. Även om det hade varit trevligt om de kunde hitta en relation igen som bara är baserad på dem. Ingen hade varit gladare än jag. Men för mig känns det som om hon vinner på detta. För hon är snäll mot honom, och hon är snäll mot mig när jag är själv med henne. Dock inte snäll när vi föräldrar är tillsammans. Jag vill ju inte tro det, men det känns som om det är ett beräknande beteende från henne sida och det skrämmer mig.

Ökenblomman

Äldre 17 Oct 12:25

#14

Scoops skrev 2018-10-16 19:35:53 följande:

Borderline är tricky på det viset. Det kan lika gärna bli så att hon använder samma taktiker på pappa som hon nu gör på mamma. Så att till sist ger hon alltid någon av dem dåligt samvete.

Hon ska verkligen inte med sig diagnos tillåtas att styra familjen. Om ni inte redan får det så måste ni se till att få riktig hjälp. Inte bara hon utan också ni som föräldrar. Så att ni kan ligga steget före.

Det känns som om allt är taktiker när han är hemma. Sen är det lugnt när han är borta och hon har mig helt för sig själv. Jag älskar min man och vill kunna umgås med honom utan att ha dåligt samvete mot min sjuttonåriga(!) dotter. Det känns som om hon är tre år mentalt när hon ska vara emellan oss. Sen vill jag inte heller att hon ska skada sig själv och ligga och gråta på sitt rum så då blir det en enkel, men ohållbar, väg att vara henne till lags.

Hon har hjälp men jag känner att vi som föräldrar skulle behöva vägledning hur man hanterar en sådan här situation. BUP är ju inriktat på barnet, men jag kan inte påstå att vi föräldrar har fått några verktyg alls att hantera detta. Hon har samtal med dem själv. Det vi känner till är sådant hon återberättar. Det BUP känner till är vad hon berättar. Med andra ord styr hon den situationen också. Jag vet inte vad vi har för rättigheter att lägga oss i processen på BUP. De kanske tycker att det är konstigt om vi nosar för mycket i deras samtal.

scanmia

Äldre 17 Oct 14:08

#15

Ökenblomman skrev 2018-10-17 12:25:52 följande:

- Jag älskar min man och vill kunna umgås med honom utan att ha dåligt samvete mot min sjuttonåriga(!) dotter. Det känns som om hon är tre år mentalt när hon ska vara emellan oss. Sen vill jag inte heller att hon ska skada sig själv och ligga och gråta på sitt rum så då blir det en enkel, men ohållbar, väg att vara henne till lags. -

Men testa att möta henne på den nivån, som om hon var ett litet barn. Förklara vilka värderingar och gränser och regler ni har i er familj och att hon måste lära sig att både dela din uppmärksamhet i sin pappas (och andras) närvaro och acceptera att du behöver tid utan henne. Säg att det är ok att det är jobbigt att lära sig det, men att det ändå måste ske och att det blir lättare med tiden. Precis som för ett litet barn hade jag om och om igen berättat för henne att din kärlek inte tar slut och att det finns nog med utrum i ditt hjärta för både henne och andra. Hjälp henne i början att sysselsätta sig själv medan du medvetet gör någonting utan henne. Samtidigt så tror jag att det skulle vara bra om du samtidigt var den som initierar kontakt så att hon känner att er relation är ömsesidig och att det inte alltid är hon som bara vill ha mer, mer, mer. Ge henne mer ansvar och ställ lite krav på henne så att hon får känna sig kompetent och som att hon bidrar med något viktigt till er familj.

Min dotter styr mig

INNEHÅLL