Medberoende

Vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget.. men ska försöka formulera mig så att ni förstår.

För att göra en lång historia kort; jag levde som medberoende till min föredetta sambo och pappan till mina förstfödda barn i fem år, han var periodvis grav alkoholist / narkoman och jag mådde helt fruktansvärt dåligt under de här åren. När jag lyckades ta mig ur förhållandet lovade jag migsjälv att jag aldrig skulle fastna i ett medberoende igen.

Jag träffade en ny sambo som jag levt med i fem år och vi har nu fått gemensamma barn. Förhållandet har varit sunt och riktigt bra under den här tiden men på senare tid har det börjat ringa varningsklockor, min sambo kan inte hantera alkohol och detta har alltså eskalerat på slutet. Han medger själv att detta är ett stort problem som han inte kan kontrollera, han mår dåligt över detta men samtidigt säger han att han inte kan söka hjälp, men han vill ha min stöttning. Då jag har mitt bagage som jag inte tänker återupprepa är jag fast besluten om att inte ge honom någon offerkofta. Jag har sagt till honom att hans drickande är hans ansvar och att det är hans ansvar att sluta, han säger att han behöver ha någon (dvs jag) som säger åt honom att inte dricka. Känns inte det lite som att han lägger över hela ansvaret på mig? Eller är det jag som överreagerar? Hur mkt kan han begära att jag ska hjälpa honom? Vet att detta låter väldigt hårt, men jag tänker INTE hamna i samma onda spiral som jag fastnade i med mitt ex. Börjar få flashbacks från det tidigare förhållandet vilket gör att jag redan mår väldigt dåligt över det här.

Tacksam för råd och tips!