• Kia761 2

    Mina barn får inte vara med barnen på gatan

    För att göra en lång historia kort så flyttade vi till en ny stad för ett tag sen. Vi flyttade till radhusområde. Så bra för barnen they said.

    Mina barn 4 och 5,5 år har en väldigt nära relation och gör det mesta tillsammans. Den minste hakar på den stora i allt och det är inget som stör varken hen eller hens kamrater. Dessvärre har väl den lille inte fått några egna kamrater då hen inte vill umgås med några andra .

    I vilket fall, i början lekte min barn med barnen på gatan som var lite äldre. Dom fick besök både hemmavid men även att dom var hemma hos andra. Barnen på gatan är dock lite större så jag kunde inte släppa iväg dem överallt till dom andra barnens kompisar. Jag frågad alltid de stora barnen om det var ok för dom att dom fick vara med och det var det aldrig. Sen i somras vet jag egentligen inte vad som hände mer än att det var en strid ström med barn i vår pool . Barn som hakade på dom andra barnen men som kunde komma in i vårt hem utan att ens säga hej eller berätta vad dom hette . Mina barn märkte detta och blev ledsna för att dom insåg att dom egentligen inte ville träffa våra barn. Nu har läget blivit att våra barn frågas aldrig av någon för lek och inte ens att dom får vara med när dom är ute på gatan. Dom springer rentav in så fort mina barn kommer ut. Mina barn hejar fortfarande och är glada men dom får ingen respons tillbaka och igår gick det så långt att jag sa så att alla hörde att dom inte verkade bry sig om vad mina barn hade att berätta. Som det ör nu känner jag att mina barn inte ens kan vara ute på gatan för då blir som ledsna . Barnen har kompisar på förskolan men dom bor en liten bit ifrån. Överreagerar jag? Det gör mig ont i hjärtat när jag ser hur besvikna och ledsna mina barn blir. Och jo, mina barn har varit och ringt på men sista tiden får dom bara nej. Föräldrarna har vi ingen kontakt med, av någon anledning så lirar vi inte helt enkelt . Vi har goda vänner i samhället men just grannarna får vi ingen kontakt med öht.

  • Svar på tråden Mina barn får inte vara med barnen på gatan
  • Anonym (Mamma till två)

    Det har varit lite lika för oss, bor i område med väldigt små tomter, relativt nybyggt. Det fanns en hel del med barn. Sonen kunde dock aldrig leka med grannpojkarna för de var så elaka, det slutade alltid med att han var genomblöt eller jagad tills han var ledsen eller liknande. Vi fick nya grannar med två flickor i min dotters ålder, de ignorerade henne totalt. Vi köpte sen en fin studsmatta, den finaste i kvarteret. Flickorna kom och ringde på och ville studsa. Det fick de förstås. Jag tyckte att det var ett bra tillfälle för flickorna att mingla så jag uppmuntrade min dotter att gå ut och studsa med dem . Då gick grannflickorna hem och kom aldrig tillbaka! Mina barn har dock som tur är massor av kompisar från skola och fritidsaktiviteter, så de är inte ensamma på något sätt. Men visst hade det varit smidigt när de var små, om de kunde lekt med barnen i området.

  • Anonym (Mamma till två)

    Vi har också dålig kontakt med grannarna, de vuxna alltså, vet inte vad som är hönan eller ägget men det hänger säkert ihop. Upplever grannarna som väldigt statusjägande, inte riktigt den typ av människor som vi brukar umgås med.

  • Sharper

    Vad ledsen jag blir av att höra det. Jag bor på landet i en liten by. Det är totalt 12 hushåll och vi är som en familj. Med vårt hus är det totalt 3 hus med barn i åldrarna 3 månader - 10 år och alla leker med alla (okej inte bebisen) och vi vuxna bryr oss om varandra och hjälps åt på olika sätt.

    När jag bodde i stan var det tvärtom. Man brydde sig inte riktigt om sina grannar och kände dom inte speciellt bra. Så blev en stor skillnad bara där när jag flyttade i vintras :)

  • Kia761 2

    Tack för ers reflektioner . Jag vet sjävklart att man inte kan tvinga ihop barn men mina barn är omtyckta på förskolan och har lärt att all ska få vara med så för dem blir det en konflikt. Jag hade önskat att man kände att barnen kände sig hemma men nu känner dom sig nästan mer isolerade än mär vi bodde i storstad och lägenhet.

  • Kia761 2
    Anonym (Mamma till två) skrev 2018-09-18 08:02:57 följande:

    Vi har också dålig kontakt med grannarna, de vuxna alltså, vet inte vad som är hönan eller ägget men det hänger säkert ihop. Upplever grannarna som väldigt statusjägande, inte riktigt den typ av människor som vi brukar umgås med.


    Våra grannar tycker antagligen att vi är för bullriga. Vi ör sociala både jag och min sambo och i början var vi alltid dom som hejade och pratade lite . Det har nu pga situationen som råder resulterat i att jag hat ingen lust att ens säga hej. Jättebarnsligt men jag kan inte krusa mer heller . Har annars lätt att skapa kontakter med folk men våra grannar vill inte släppa in oss helt . Dom går med näsan i vädret men visst är det en bidragande orsak att barnen inte har någon vidare kontakt om inte vi vuxna har det.
  • Kia761 2
    Sharper skrev 2018-09-18 08:22:13 följande:

    Vad ledsen jag blir av att höra det. Jag bor på landet i en liten by. Det är totalt 12 hushåll och vi är som en familj. Med vårt hus är det totalt 3 hus med barn i åldrarna 3 månader - 10 år och alla leker med alla (okej inte bebisen) och vi vuxna bryr oss om varandra och hjälps åt på olika sätt.

    När jag bodde i stan var det tvärtom. Man brydde sig inte riktigt om sina grannar och kände dom inte speciellt bra. Så blev en stor skillnad bara där när jag flyttade i vintras :)


    Ja, det är ledsamt . Hade önskat att vi hade en andan även på vår gata särskilt då vi inte har föräldrar i stan.
  • Kia761 2
    Limajo skrev 2018-09-18 08:14:50 följande:

    Jag har varit med om liknande. Där jag bodde förut var det ett gäng småkillar som lekte men min son kom aldrig in i gruppen. Han kunde också bli lite ledsen men samtidigt hade han ju andra kompisar. Man kan inte räkna med att barn ska vilja leka med alla barn bara för att de är ungefär i samma ålder. (Det skulle man ju inte kräva av vuxna.) Så länge de inte är direkt elaka eller mobbas så kan man som vuxen inte göra så mycket tycker jag, annat än att underlätta för barnen att umgås med sina riktiga kompisar.

    Sen är det så klart ett otyg att gå och bada hos en granne utan att fråga eller ens säga hej, det kan du ju ta upp med dina vuxna grannar.


    Eftersom barnen inte ens är hemma och badar längre så bryr jag mig inte om dessa vad jag anser oartiga ungar. Så det är väl ett mindre problem. Som du säger så får man se till att barnen får leka med sina kompisar från fsk och det gör vi. Har jättefin kontakt med föräldrarna därifrån men samtidigt att det varit smidigt om barnen hade barn inom nära räckhåll och att leken inte behövde styras upp varje gång .
  • Anonym (Mamma till två)

    Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

    Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.
    Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.

  • Anonym (Mamma till två)

    Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

    Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.
    Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.

  • Anonym (Så tråkigt)

    Åh jag blir så ledsen av att läsa detta.
    Jag bor i ett område där husen står runt två gårdar, det finns många barn på båda gårdarna och alla leker med alla. Jag kan inte påstå att jag är jättebundis med föräldrarna, men vet vilka de är, vad de heter och vi småpratar lite när vi möts.


    Barnen springer mellan hemmen, ibland har det hänt att jag har 6 barn lekande inne hos mig medan mina barn är hos någon annan och behöver man åka och handla säger man bara till någon så håller de koll.

    Men vi är trångbodda och behöver ett rum till. Nu har jag hittat en superfin lägenhet som är lagom stor och inte snordyr, men den ligger i en annan del av området. Tänkom det blir likadant för mina barn som ni beskriver
    Beslutsångest!
  • Anonym (-)

    Efter en tid kanske de äldre barnen, som ändå gav dina småttingar en chans från början, insåg att de faktiskt ÄR väldigt små.

    Jag skulle aldrig klaga på 7, 8, 9-åringar om de valde att utesluta 4- och 5-åringar. Det är en enorm skillnad mellan en 5-åring och en 8-åring.

  • Kia761 2
    Anonym (-) skrev 2018-09-18 11:55:19 följande:

    Efter en tid kanske de äldre barnen, som ändå gav dina småttingar en chans från början, insåg att de faktiskt ÄR väldigt små.

    Jag skulle aldrig klaga på 7, 8, 9-åringar om de valde att utesluta 4- och 5-åringar. Det är en enorm skillnad mellan en 5-åring och en 8-åring.


    En skulle kunna tro att du är barnens mamma som skriver. Jag förstår det helt och fullt att så kan vara fallet men faktum är att det med tiden tillkommit mindre barn på gatan som ju faktiskt är med i lekarna på ett eller annat sätt. Oavsett tycker jag ändå att de äldre barnen iaf kan heja och inte undvika mina barn som det sker hela tiden. Det gör mina barn ont att bli så iskallt bemötta.
  • Kia761 2
    Anonym (Mamma till två) skrev 2018-09-18 09:48:20 följande:

    Det man kan göra är ju att lära känna de andra barnens föräldrar. Jag har upplevt att det är väldigt viktigt både i grannskapet och i skolan och i övriga sociala livet. När barnen är små så påverkar föräldrarna väldigt mycket deras umgänge, i många fall. Det handlar väl både om att det är praktiskt och att det är ett sätt att bygga sitt nätverk starkare, jag tror inte det är så medvetet utan något som bara sker.

    Nu är mina barn i tonåren och nu har vi inte det "problemet"  längre, de väljer kompisar själva och det gör deras jämnåriga också.

    Men när barnen var yngre så var det väldigt viktigt att ha god kontakt med de andra barnens föräldrar och jag tror att det tyvärr lätt kan bli så att barn som har föräldrar som av olika anledningar inte umgås med de andra föräldrarna, kan bli utanför.


    Jo, det är ju grundbulten i grann(o)sämjan , det finns inget intresse att vilja ha en bra relation från grannarnas sida och det verkar inte finnas något intresse inför framtiden heller för den delen. Mina barn får väl helt enkelt bita ihop.
Svar på tråden Mina barn får inte vara med barnen på gatan