Destruktiv relation
Jag är sedan mer än 2 år tillsammans med en man som har 2 tonårsbarn. Själv har jag ett vuxen och utflyttat barn. Sedan mars månad bor jag hos dem i huset utanför stan. Varannan vecka har vi hans barn och då det bara finns ett badrum och ett tv-rum, fast även ett mysrum med TV i anslutning till dotterns rum som ligger separat. Mitt problem är att varje gång jag kommer hem under barnveckan så känner jag mig instängd och som en inneboende. Barnen sitter i TV-rummet och kollar på Youtube, trots att de har ett eget TV-rum. När jag kommer hem sent så hade jag önskat att jag kunde sitta en stund framför Tv o att dem flyttade sig till mysrummet, ifall de nu inte vill se samma program som vi vuxna. Badrummet har 15 åriga dottern som ett foto-rum. Hon stänger in sig där och fotar sig i flera timmar. Jag vill bara att vi respekterar att vi är 4 st som vill samma sak, men då tycker min sambo att jag är ego.
Jag tycker dem är bortskämda och ibland säger jag ifrån till mannen att dem måste plocka undan efter sig och då skäller han på dem. Därför har nu pojken som är 12 år sagt att han vill bo mer hos mamman. Detta har knäckt min sambo totalt såklart, för mamman är singel och curlar fortfarande barnen.
I fredags så sa jag till min sambo att flickan på 15 är så duktig som lyckats gå ner så mycket och behålla vikten efter att ha varit ganska tjock som yngre. Då blev han galen och sa att hon inte alls var tjock. Efter det surade han i flera dagar och vi har bråkat så fruktansvärt mycket om allt. Jag provocerar och han provocerar med fula ord som hora, idiot, efterbliven, egoist till mig. Sen hamnar vi i bråk och blir fysiska och skriker åt varandra hela nätterna. Detta är fruktansvärt och jag vet att man borde lämna med en gång. Men när det är bra mellan oss så är det bättre än det någonsin kan vara; han är lojal, pålitlig, generös och behandlar mig som en prinsessa, men det är så länge jag älskar familjelivet och allt som han älskar. Så fort jag har någon egen åsikt eller om jag inte gillar familjelivet eller hans barn, så blir det bråk i flera dagar eller tom veckor. Jag är en provokativ och ibland egoistisk kvinna, men han är väldigt elak i orden och vill ha det "his way or no way"!!. Någon som upplevt denna typ av förhållande och har någon input att ge mig. Vi älskar verkligen varandra och är besatta av varandra, varför det är väldigt svårt att lämna. Dessutom bor vi ihop och har satsat så mycket på detta förhållande. Jag vet inte när det är nog!?