Ingen glädje

Är mitt i livet, är i en lång relation med någon som skulle kunna vara min livspartner. Men vi har ingen glädje mellan oss, inte så vi är sura eller arga. Men ingen skratt och glädje. Vet inte om det är så stort problem för er andra, men jag börjar känna mig rätt tom och tråkig. Vi har egentligen inga större problem, ett ordnat liv med ett hemmavarande barn i skolåldern. Många vänner och båda har egna intressen (på varsitt håll dock. Jag antar att jag är en ganska djup och inkännande person.

Han är min motsats. Och vi möts sällan i ett samspel, gäller både diskutioner och humor.

Sexlivet skulle kunna vara på topp, men samma där jag behöver mer än en snygg och sexig kropp.

Jag har aldrig tidigare tänkt i dessa banor, men nu senaste året har jag börjat ifrågasätta vad som egentligen gör oss människor lyckliga. Om man inte känner glädje med en person, men ömsesidig respek för varandra. Kan någon klok säga vad som får er att stanna?

Samt går det att hitta till ett läge där man omvärderar, kanske hittar glädje i andra personer som tex vänner.

Men ändå i slutändan, Är det inte i relationen vi vill vara glada och skratta?!?

Vad händer om jag träffar någon annan som jag känner glädje i, kanske låter lite larvigt. Men då kanske allt ställs på sin spets och jag börjar ifrågasätta min relation/ livsval av partner.

Jag kanske luras att tro att jag gillar någon för att vi har ett fint samspel, ponera att detta händer.. vad gör man då?

Vet inte om jag vill få råd av er på fl, brukar vara ganska dumma sådana här. Ser det som en skön ventil för mina tankar.