Anonym (Ofrivilligt barnlös) skrev 2019-10-07 20:07:55 följande:
Antar att du inte har fertilitetsproblem? Ett barn som kommer till genom ägg/spermiedonation har ju ingen annan familj. Dessutom finns det öppen donation som du säkert vet där barnet kan ta reda på sin genetiska donator. Vi har en flicka genom ÄD med dold donator då det var ända sättet för oss att få barn just då. Med rätt information under uppväxten är jag säker på att det ska gå bra. Känner mig inte ett dugg egoistisk, hon är långt mer önskad än vad många barn med genetiska band till sina föräldrar är.
Till TS, hoppas du gick vidare med ÄD, det är fantastisk att den möjligheten finns hur oavsett hur ens bakgrund ser ut!
Varför antar du det? För att jag inte agerar efter känslor? Men jag kan tala om att jag/vi haft stora problem och många sorger. Först en hel hög missfall, sedan kom ett murakelbarn, sedan ytterligare en hög missfall och sedan ingenting hur mycket vi än försöker. IvF/donationer osv har i de mörkaste stunderna såklart lockat, men min/vår sorg kan dock inte få stå över barnperspektivet. Inte ens om vi inte fått npgot barn alls.
Ett donationsbarn har ingen annan familj, det kan inte välja, det är helt maktlöst. Det biologiska finns ändå där(om du inte tänkt ljuga och det hoppas jag inte). När forskningen på områden som identitetsskapande och psykologi kommit så långt som den har är det inte försvarbart med exempelvis donerade könsceller. Samma problem finns överrepresenterat hos adoptivbarn även om de haft en god adoptivfamilj och varit välkommet. Att välkomna och önska ett barn är något du gör för din skull, det hjälper inte barnet i dess identitetssökande.