• DontPanic

    Klängig och mammig (?) bonus

    Min sambo har sin 6åriga dotter varannan vecka. Det mesta funkar bra och hon är varken speciellt gnällig eller knepig. Enda kruxet är hon alltid har varit otroligt mammig (har jag fått höra) och verkar hos oss istället ta ut detta på mig. Hennes pappa försöker att göra roliga saker med henne och han är enda som nattar och hämtar på förskolan men ändå blir det mig hon alltid vill sitta bredvid och krama på. Hon väljer bestämt bort sin pappa och vill inte vara nära honom ens. Han är en mycket fin och snäll person och tvingar henne inte att vara med honom om hon inte vill.

    Hon är alltså som ett plåster på mig och jag har inga barn sen tidigare och är inte heller speciellt van vid barn. Detta är alltså väldigt påfrestande och jag känner aldrig att jag får vara ifred. Vet att jag borde bli arg och säga ifrån ordenligt när hon är för på, men jag blir liksom aldrig arg.

    Till saken hör också att han var blev utbränd hennes första år i livet och då var borta mycket både fysiskt och psykiskt. Men tänker att hon ändå borde välja honom över mig då han ändå är hennes pappa och ofta pratar med henne om vad hon känner och tänker. Han bryr sig ju och ändå ratar hon honom i 8 fall av 10.

    Är det någon som har några tips om hur en löser det här? Hur får vi henne att vända sig mer till sin pappa? Ska jag bara öva på att bli arg, kanske bara är för snäll? Känner mig så himla matt och uppgiven :(

  • Svar på tråden Klängig och mammig (?) bonus
  • mammalovis

    Du får väl se till att vara upptagen med annat så hon inte kan klänga på dig. Sedan framgår det inte hur länge föräldrarna bodde ihop då han var en närvarande pappa. Den anknytningen blev kanske ordentligt skadad eller aldrig etablerad. Sedan kan jag hålla med om att det är ett märkligt beteende.

  • Anonym (mmm)
    DontPanic skrev 2018-08-05 20:24:23 följande:

    Min sambo har sin 6åriga dotter varannan vecka. Det mesta funkar bra och hon är varken speciellt gnällig eller knepig. Enda kruxet är hon alltid har varit otroligt mammig (har jag fått höra) och verkar hos oss istället ta ut detta på mig. Hennes pappa försöker att göra roliga saker med henne och han är enda som nattar och hämtar på förskolan men ändå blir det mig hon alltid vill sitta bredvid och krama på. Hon väljer bestämt bort sin pappa och vill inte vara nära honom ens. Han är en mycket fin och snäll person och tvingar henne inte att vara med honom om hon inte vill.

    Hon är alltså som ett plåster på mig och jag har inga barn sen tidigare och är inte heller speciellt van vid barn. Detta är alltså väldigt påfrestande och jag känner aldrig att jag får vara ifred. Vet att jag borde bli arg och säga ifrån ordenligt när hon är för på, men jag blir liksom aldrig arg.

    Till saken hör också att han var blev utbränd hennes första år i livet och då var borta mycket både fysiskt och psykiskt. Men tänker att hon ändå borde välja honom över mig då han ändå är hennes pappa och ofta pratar med henne om vad hon känner och tänker. Han bryr sig ju och ändå ratar hon honom i 8 fall av 10.

    Är det någon som har några tips om hur en löser det här? Hur får vi henne att vända sig mer till sin pappa? Ska jag bara öva på att bli arg, kanske bara är för snäll? Känner mig så himla matt och uppgiven :(


    Du ska väl verkligen inte bli arg, menar du att det är det normala att bli arg på ett barn som söker din kontakt? Bra att du inte blivit det men jag undrar verkligen vad du menar med att "man borde bli arg". 

    Sen är det så att tjejen uppenbarligen gillar dig och kanske också behöver en kvinnlig kontakt, inte alls konstigt. 

    Bra dock att ni kör så att pappa sköter rutinerna kring sin dotter. Du kanske blir mer som en storasyster, någon man kan ty sig till som inte är mamma eller pappa, tycker du ska ta vara på detta och inte försämra relationen mellan dig och barnet. 
  • DontPanic
    mammalovis skrev 2018-08-06 13:17:57 följande:

    Du får väl se till att vara upptagen med annat så hon inte kan klänga på dig. Sedan framgår det inte hur länge föräldrarna bodde ihop då han var en närvarande pappa. Den anknytningen blev kanske ordentligt skadad eller aldrig etablerad. Sedan kan jag hålla med om att det är ett märkligt beteende.


    Försöker vara upptagen med annat och säga "du får hitta på nåt annat, jag vill göra det här nu" men då sätter hon sig bara bredvid och tittar och klagar på att hon vill göra nåt. De bodde ihop tills hon var 3-4 så det rörde sig väl om 2-3 år av närvaro. Tänker också att anknytningen kan ha blivit påverkad av det...
    Anonym (mmm) skrev 2018-08-06 14:54:57 följande:

    Du ska väl verkligen inte bli arg, menar du att det är det normala att bli arg på ett barn som söker din kontakt? Bra att du inte blivit det men jag undrar verkligen vad du menar med att "man borde bli arg". 

    Sen är det så att tjejen uppenbarligen gillar dig och kanske också behöver en kvinnlig kontakt, inte alls konstigt. 

    Bra dock att ni kör så att pappa sköter rutinerna kring sin dotter. Du kanske blir mer som en storasyster, någon man kan ty sig till som inte är mamma eller pappa, tycker du ska ta vara på detta och inte försämra relationen mellan dig och barnet. 


    Nej det låter ju hemskt när du lägger upp det sådär! Anser inte heller att man ska bli arg på ett barn som söker kontakt. Men när man säger "nej jag vill inte" fyra gånger och ändå inte får någon reaktion kanske en ska säga ifrån ordentligt för att få henne att förstå?

    Och ja hon gillar mig och det är klart hon får vara med mig. Men tänker på sambandet att hon är så himla mammig mot sin mamma och sen fortsätter med det beteendet när hon kommer till oss. Jag finner det himla ansträngande som jag skrev eftersom jag inte har så stor erfarenhet av barn och inte vet riktigt hur hon fungerar och tänker och vad för reaktioner saker och ting kan få. Vet inte heller om hon vågar visa mig eller sin pappa om jag kanske har sårat henne genom att sätta gränser för hur klängig hon ska vara.

    Hur försämrar jag relationen mellan mig och henne då menar du?
  • scanmia

    Testa att snacka upp pappan. Gör stor grej av att han kommer och var entusiastisk, glad och positiv om saker han gör. Pappa lagar bästa pastan, är roligast på charader, stryker snyggast och kan de roligaste skämten. Berätta för henne om att han tänkte på henne när hon inte var med.

    Kom på några tydliga, men vänliga sätt att be om utrymme på. Nu vill jag ta ett bad ifred. Nu ska jag läsa min bok, kan inte du hämta en egen bok? Kan du rita en teckning när jag kollar min mejl? Ge mig en sista stor kram, sedan måste jag ta itu med tvätten...

    Gör tid speciellt för henne och var den som initierar samvaro ibland. Saker som ni båda kan tycka är roliga och tar en begränsad tid. Spela ett spel, ta en promenad, måla naglarna... Om hon känner att hon inte alltid är den som jagar efter så kanske hon får det lättare att ge dig lite utrymme.

Svar på tråden Klängig och mammig (?) bonus